Kan vara att i slitande situation låta bli att skrika "Meh, är du helt jävla dum i huvudet?" Eller "va faan, minns du inget alls, är du lobotomerad", eller ännu värre, när det går till direkta personangrepp "jag är så jävla trött på alla dina ursäkter för dina sena ankomster att jag vill spontankräks på dig å ändå kommer du undan med det då du är hovets nyaste gunstling".

Ja, jag kan villigt erkänna att jag tappar greppet. Helt o totalt. Jag ger upp. Mitt stela leende och låtsasskratt har fastnat. Jag vill inte mer. 19 år senare har det eldfängda och det tragiska ätit upp min lust. När fru justitias vågskål manipulerats å det grövsta och jag inser att chansen till rättvisa är obefintlig, ja...då ger jag upp.

När alla jag håller av flyr, räddar sig själva och jag blir ensam kvar. Hur ska jag då orka att tampas med Draken. Eller närmare bestämt drakarna, de som kommer i form av de magiska tretalet. Det trehövdade monstret.

Så här ett steg tillbaka undrar jag varför det bara är jag som ser det (fast seriöst så är det inte så. En oberoende marknadsundersökning visar att 11 av 16 går på min linje) Måste vara gött att ha noll insikt i hur oomtyckt man är. Men somliga går över lik, sparkar neråt o slickar uppåt.

Jag måste lära mig att säga nej. Senaste i dag blev jag duktigt trampad på men... i personalbristtidens era så tänker jag nu trampa ner, säga nej när jag vill o ja när det känns ok.

Jag är i kväll sååå trött på all skit jag fått svälja o alla gånger jag fått rädda nån annans skinn. O så är jag jäkligt besviken när kungen av riket viker sig då den stridande riddarens käft glappar för stort.

Ja, i kväll är jag arg. Mest på mig själv som tagit så mkt skit. Fast ändå lite glad. För nu drar jag i bromsen...

 

jammar

6 februari 2017 22:55

jag är nog ingen tröst men ja allt ordnar sig som det heter..ler

 

Gun Björk

6 februari 2017 23:19

Anar ....

 

Vonkis

11 februari 2017 11:17

Tycker inte du ska vara arg på dig själv för att du "tagit skit". Mönster är svåra att bryta och när en varit utsatt för samma skit länge är det lätt, och mänskligt, att finna sig i det och fortsätta ta. Var istället stolt över att du kommit till en punkt där du känner att det är nog.

http://vonkis.blogspot.se

Mia

12 februari 2017 20:17

Tack fina du!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...