Började dagen med 9,6 km löpning. Så skönt. Podd i öronen o bultande hjärta. Efter bad i strömmen, bara 8,3 grader men helt ok så kände jag mig redo för dagen. Stark, smidig o med vinden i håret tog jag mig an dagen. Med succé. Räcker inte med att skriva bok, borde ha enmansshow, föreläsa, få sammanbrott på ett lite sexigt sätt och kräks över livet och alla krav. Kanske ställa upp i Skavlan och vara mystisk, inte full men jävligt hemlig. Parera jobb med livet. Jaga mellan jobb, hem, hundpromenader och tonåringars krav och kanske en o annan färja som går i allt annat än tid utan mera otid.


Mmm, o sen så måste man ju berätta om trasig strumpbyxor och slaskiga försök till älskog. Ja, jag kan fixa det. Fredagssexig som jag är så förstår jag inget. .
Orakade armhålor, taggiga ben och inåtväxta hårstrån i bikinilinjen, det har faktiskt aldrig hänt mig. Precis som muspruttar, kramp, dålig andedräkt, mens och annan skit som är vardag. Inte för mig men ändå....


I mitt perfekta liv så bara joggar jag, svettas knappt. Tar yogamattan under armen och dansar vidare i livet. Jag ler i "mjugg" (o som jag längtat efter att använda detta uttryck) o bara är. Kanske kommer jag slå knut på mig själv i morron bitti i en vansklig yogapose för att sedan baka mûslibullar som är laktos och glutenfria. De är faktiskt fria från det mesta. Allra mest från god smak, men det hymlar jag med.

O medans jag försöker uppfylla allt detta så springer jag runt. Letar, söker..... "Vi behöver mer, mer utryck, mer känsla" men va faan, alla dessa krav. Orka säger jag. Jag säger faktiskt "dra åt hela helvetet" Jag är jag. Med mina orakade armhålor, mina kvisslor i bikinilinjen, mina trötta tuttar som faktiskt behöver vila sig mot magen, mina rynkor runt ögonen(som finns där för att jag skrattat så mycket).

I min underbara värld lyfter jag min mogna ålder. Min säkerhet, min trygghet, att jag är så nöjd över vad min kropp givit mig, vad den låter mig göra. Men lite i skymundan får jag erkänna att det här inte riktigt stämmer. Jag vill spy på min muffimsmage, jag hatar mina gråa hår, mina svullna morgonögon. Men...


Men.... JAg kan inte sluta älska det faktum att jag är jäkligt bra. Stark. Uthållig. Klok. Mjuk, kurvig, behaglig... Å det är mina åsikter om mig själv. O jag tänker inte ens ta in någon annans. För. För mig, räknas bara det jag själv tycker.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...