När den första flammande ilskan lagt sig finns nu bara ledsenhet kvar. Som ett trafikljus, först ilsket rött och nu orange... Jag undrar när det blir grönt? Bara ledsen är väl inte helt sant. Besvikelsen tar stor plats också.

Vänner är viktiga ingredienser i livet. För många lika viktiga som kärleken. Så är det i alla fall för mig. Jag står upp för alla som betyder något för mig. Att prata nedlåtande eller gå bakom ryggen på de jag älskar finns inte i min värld.

Eftersom jag håller vänskap så högt så förstår jag att andra också gör det. Kollisionen uppstår inom mig när jag drabbas av dåligt ryckte för att min vän inte kan stå upp för mig.

Så i dag är jag ledsen över att jag behövt sålla bort någon jag trodde var min vän. Den är nu degraderad till skaran av bekanta.