Så här en alldeles ovanligt bra onsdag känns det inget tungt alls att jobba. Solen skiner, eleverna är lite lagom tossiga inför vetskapen att de straxt har fyra dagars ledighet så även personalen. Pratet om vad alla ska göra på helgen och vad som ska ätas och drickas är i full gång. Längtan "ut" är stor. 

Min mage känns lite extra full av fladdrande fjärilar. Det trängs av känslor. Kärlek, längtan, saknad, lycka, fniss och skratt. I verkligheten så cyklade jag till jobbet i brutal motvind i morse men i livet blåser medvinden stark. 

Det finns mycket som skulle kunna vara bättre men varför tänka på det? Det ger mig inget, iallafall inte om jag inte tänker konstruktiva tankar. Och i dag tänker jag inte tänka på nåt sånt alls. I dag ska vinden få blåsa mig rätt i ansiktet så att jag lätt kan sprida mina vingar och bara lyfta och flyga i väg. 

Måsar anses av många som skräniga men jag imponeras av deras flygskicklighet. Deras skratt påminner mig om mina barndoms sommardagar hos mormor och morfar. De gör mig oftast lugn och harmonisk, speciellt när jag vistas vid vatten. Jag kan dock hålla med om att i stan gör de nog mer skada än nytta.