Denna vackra, ljumma och lysande lördag är till sin ände om 6 minuter

Jag är som regnbågen fylld av hela spektrat. En görskön känsla.

Åh, livet är så snart å svängigt. Det händer så mkt hela tiden. JG får svårt att hänga med i alla roligheter. Men jag gör mitt bästa.

Vad som är rätt o fel är jäkligt svårt. Det som är rätt en gång kan vara totalt fel nästa gång. Eller 14 gånger senare.

Älskar pappas gamla uttryck "hur man än vänder sig har man arslet bak".

Det ligger mycket sanning i det.

Men om man tror sig veta vad som är det bästa för nån annan då? Vad gör man då? Pratar med personen i fråga, så klart. Men om inte det ger nåt heller? När förklaringarna man får är så skira att spetsgardinerna ligger i lä? När det slutligen påverkar mig vanvettigt mycket, så mycket att det liksom inte finns utrymme för andra tankar?!? Hur gör man? Ska man göra som med barnen, fatta beslut över deras huvuden?

Obekväma beslut är läskiga. Och jag är feg och konflikträdd. Men till slut kokar även min gryta över. Det händer inte ofta. I veckan hände det på jobbet, tyvärr. Kanske mest pga annan frustration.

Frustration är min största fiende. Det är den som skapar den största oredan i mitt liv.

Jag vill vara ofrustrerad och tillfredsställd. Bra kvinna reder sig själv, klarar sig på egen hand o slipper på så vis frustration. Men så fort det finns fler inblandade typ barn, djur, jobb osv. Det är då det tokar till sig.