04:00 dök finaste vovven upp i sovrummet. Hmmmm, ogillas av matte! Jag kunde inte somna om sen, utan gick upp, fixade mackor åt älsklingen som sen fick "kaffe på sängen". Tjugo över sex drog jag på mig skorna och tog Kimmo med mig ut på en timmas promenad. Man kommer inte så långt med tanke på hur mycket det ska sniffas runt.

Efter det tog jag en stunds soffhäng innan dagen fick ta fart med tvätt, sängklädersbyte och liknande. När sen lappsjukan slog till och längtan efter att umgås och prata med någon blev för stor, hörde jag av mig till min svägerska. Jo, visst fick vi komma på en kopp kaffe.

Efter ett stopp på Grizzly, djuraffären, sladdade vi sen in hos min brors trevliga sambo och härliga son. Jag fick hjälp av grabben att ladda ner ett par spel till min telefon och Annica visade sig väldigt insatt i det här med hundar. Jag har uppenbarligen en del att styra med i morron.

När eftermiddagen kom hade Jonas planer för oss. En tur med lilla jollen på Bolltorpsån. Han hade fixat en liten motor. Två vuxna och en allt annat än liten hund balanserade i väg över vattenlinjen. Hur mysigt som helst. Mest spännande blev det nog när jag höll på att köra oss rätt in i vassen. Kimmo var hur cool som helst. På hemvägen kröp han i hop på durken och somnade. Väl i land sen så sprang han gatlopp mellan ängen och ner i ån, full av energi!

Kvällen avslutades med pizza och en kvällspromenad. En jättebra dag och en underbar kväll. Livet är på topp helt enkelt.

Vilken underbar dag vi hade i går. Förutom alla hundpromenader så var vädret helt galet bra. Kanske lite väl varmkladdigt men kvällen blev ju magisk.

Med hund och sambo begav jag mig mot Tjenbadet på kvällskvisten. Vi var inte ensamma vid bryggorna så efter en kort promenad bort över klipporna hittade vi "en skapligt bra plats". Vi badade alla tre. Årets mest ljumma dopp, helt klart!


Himlen bjöd på vacker solnedgång och själen suckade av välbehag. Kimmo var otroligt duktig vid hundmöten. Han har bara visat fina sidor, ännu har han inte skällt eller ens morrat. Han är pigg i stegen men lugn som en liten farbror. Kanske är det miljöombytet.

Nu, vid 4-tiden kom han upptassande till oss. Mer rasslande, faktiskt. Egentligen skulle jag ha kunnat dragit på mig skorna och tagit en tur med honom men det känns som att jag inte bör vänja honom vid såna olater. Det blir ohållbart att göra så när det är dags att börja jobba igen.

Kanske borde jag testa att sova en stund till.... Även om både Kimmo och tupparna signalerar att det är morgon.