Livet är att...

Promenera yrvädret till tröttmössa.

Upptäcka att skolans jordglob är pinsamt gammal.

Se de här två mysa i hop.

Montera i hop nya köksmöbeln.

Klippa buxbomen på mammas grav.

Bli sjukt trött efter ett benådas sent på gymmet en fredagskväll.

Kolla på både Ozzy och Nyhetsmorgon samtidigt.

Fika med den här godingen en lördagseftermiddag.

Hitta en vitsippa.

Glädjas åt naturens förvandling från hård, grå och kall till mjuk, färgskimmrande och ljummen.

Äta grillmat i ljusets sken på lördagskvällen.

Älskar dessa två så otroligt mycket.

Vilken fullkomlig måne som lyst över oss i helgen.

Dagens lunch! Det är ytterst sällan jag äter snabbmat men ibland så kan det vara riktigt gott. Hade dock önskat lite mera rödlök.

Hundpromenad i skogen. Det var som vanligt helt bedövande vackert.

Älskade Kimmo! Han njuter så av att vara lös. Gammelgubben håller sig nära oss. Spänsten och springet i honom är inte längre lika stor.

Eftermiddagen krävde lite jobb. Bråk o procent varvat med ekvationer.

Ozzy tycker det är perfekt att tränga sig på när matte jobbar.

Passade på att byta ljus hos mamma.

En vacker skymning på vägen mot Skänninge. Vi kom äntligen i väg till fina M och hennes familj. Så mysigt att fika tillsammans och prata i fatt lite. Nu hoppas jag att det inte hinner gå ett år till innan vi ses igen.

Jag har haft en bra helg. Hunnit med att umgås med Tyra, shoppat lite, tvättat, slappat, ätit god mat och mycket mera.

Nu taggar jag för en ny arbetsvecka. Ingen söndagsångest här inte.

Ännu en arbetsvecka går mot sitt slut. Jag har lite rast nu innan jag ska ha veckans sista lektion med åttorna. I dag klämmer vi till med prov inom geometri. För att öva dem inför de Nationella proven kommer jag köra muntligt prov i grupper. Jag tror de kommer tycka att det är både tidigare har jag förberett ett antal praktiska problem som de ska lösa. 

Det är så himla gött att solen skiner i dag. Tidigare under veckan har det varit galet mörkt ute. I dag hade jag nog somnat om inte solen lyst upp tillvaron. Gårdagen blev så lång. Först jobb, sen int till stan och körskolan. Jag gick handledarkurs så att jag kan få övningsköra med min son. Därefter skjutsade jag Tyra hem till Linköping. Hon slutade efter nio så jag kom inte själv hem förrän vid halv elva. Det blir inte så ofta som vi ses längre, hon jobbar oregelbundna tider, pluggar och bor 4 mil bort. Det är inte så lätt att få till en snabbfika. 

Efter jobbet i dag blir det så klart en rejäl hundpromenad. Eventuellt tar jag med mig pälsklingarna ut i skogen. Det är bra för oss alla. Inget är så skönt för kropp och själ som skogspromenader i solskenet. (jo, det finns annat givet vis... men ni hajjar). Efter det ska jag fara till Finspång och hämta hem min yngsta. Nu är det dags för min vecka med honom. Det är alltid lika mysigt närhan kommer. Vi ska fixa lite god mat och sedan gör vi nog som så många andra, slår oss ner framför Idol. 

Jag hoppas hinna med och träna lite i helgen, eventuellt ska vi besöka en julmarkand på ett slott som ligger mot Linköpingshållet. Det hade varit mysigt med snö då men jag håller så gärna till godo med 5 grader varmt och solsken. 

Så där ja! Nu är det hög tid att ta tag i dagen. 

Trevlig fredag på er alla   

Det är på loven som vi lärare får ta igen allt socialt umgänge och vardagsbestyr som vi inte orkar under övriga veckor. Det är inte unikt för mig på något sätt. Mina lärarkollegor upplever samma sak. Det är på loven vi ses och kommer i fatt allt som hänt sedan sist. Det här innebär ett antal luncher inne i stan och det är superkul.

Jag har också all tid i världen att dricka morgonkaffe hur länge jag vill medan jag ser Nyhetsmorgon. Under tiden ligger pälsklingarna nära, Kimmo bredvid och Freja i knäet under en filt.

I går fick jag kvalitetstid med sonen. Jag hämtade honom och vi for till IKEA. Det var lite grejor som han behövde till sitt nya rum. Vi passade också på att käka lunch i hop. I morgon ska träffa dottern. Hon har ju som bekant flyttat hemifrån, till grannstaden samt börjat jobba så just därför finns det inte så mycket tid över till gamla mamman.

I dag blir det traditionell lunch med V på Rosegarden och på fredag ska jag träffa två kollegor från den gamla goda tiden på Ektorpsringen. Därefter blir det nya tag med jobb och allt vad t innebär men med siktet inställt på nästa lov. Jullov!

Ser verkligen fram emot att fira jul tillsammans på riktigt i huset. Det ska bli så mysigt, julgran, ljusstakar, doft av clementiner, pepparkaka och glögg och förhoppningsvis massor med snö utanför fönstret.

Nu är det dags att ta tag i dagen och även i dag får den starta med en stund i bubbelkoppen.

Allt väl!

Nu är det så gott som klart. Lägenheten är städad och besiktad. Nycklarna är inlämnade. Jag kan börja ta tag i mina kartonger, säckar o påsar. Det var vemodigt att lämna mitt gamla hem. Jag har trivts så bra där ovh haft så många roligheter.

Känner mig glad över nya hyresgästerna. Ett fint ungt par. Som nu får utsikt över sin mormors grav.

I går åkte jag hem efter jobbet. Vilken skön känsla.

Vi återskapade en av våra första dejter. Så mysigt!

I dag ska vi till returpunkten och sen till Ikea efter att vi hämtat Tyra.

Känner mig lycklig!

What comes around.... Ja ni vet. Somliga kan nog tycka det är karma men då har man inte hela historien klar för sig. Jag är ganska trött och sliten. Inte utbränd, bara lite mattad. Att söka annat arbete, få det, säga upp mig, inte få sluta i tid (varför lägga ut en annons där jobbstart är oktober? Lärare vill byta vid terminsstart eller till lov), få arbetsuppgifter pålagda som man aldrig varit med om i diskussion ens och sen flytta. Ja, det tär. 

Allra mest tär min arbetssituation på mig. Jag älskar mitt jobb, eleverna, det vi skapar tillsammans. De elever som behöver mig mest, jag är deras försvarsadvokat. Jag ser deras kapacitet, deras kunskaper och möjligheter, det gäller bara att hitta vägen dit och hur vi ska plocka fram guldkornen. För guldkorn har de, massor och i överflöd. Det är frustrerande att inte få ha någon brevid sig som är genuint intresserad av att lära om kidsen, rutiner och allt som hör lärarrollen till. Att vara lärare fungerar inte om du ständigt spanar efter möjlighet att minimera dina insatser. 

Jag var och skrev kontrakt med mitt nya jobb i dag. Proffsiga, genomtänkt och framförallt, de ser mig som en kompetent person som har lite att tillföra. Känns lyxigt. Kan nog tacka min gamla chef, A, för mycket goda referenser. 

Nu har jag två nätter kvar här på söder. Det är vemodigt. Jag har trivts så bra. Här landade jag efter några tuffa år, här vände allt med min EDS. Rätt medicin, träning och ett bättre psykiskt måeende har gjort livet så mycket mera värt att leva. Jag har blivit matte till ännu en pälskling under mina år här, sett dottern gå ut både 9:an och ta studenten. Mina barn, de gör mig så stolt. Den äldsta har nu fått jobb och flyttat hemifrån, den yngsta är en supersmart kille på väg in i vuxenlivet. 

Ännu en gång ger jag mig in i det okända (fast på det stora hela är jag absolut ingen äventyrlig person, förändrar sällan mitt liv). När jag gör sånt här är det oftast efter stor eftertanke, analys och reflektion. Den gång jag inte tänkte till,  gick det ju mindre bra. Men alla delar i livet är en lärdom. Bra som dåliga. 

I övermorgon flyttar vi. I morgon kväll ska jag och bästaste Tyratösen ha lite mys efter hennes jobb. Sista natten i lägenheten. Om tre veckor står jag på en annan arena. Jag ska möta en ny kategori elever, ungdomar... Jag ska ingå i en ny "gatubild". I grund och botten är jag en stadsmänniska, men varför söker jag mig då om och om igen utanför stadskärnan? Knepigt. Nåt för nån smart analytisk psykolog att svara på. 

Nu är det tid för mig att vända runt i tvätthögen, rensa lite, plocka lite och sen orkar jag nog inte mer. Jag känner mig lugn och lite starkare efter två dagar hemma. Har lite att prata med cheferna om, de är superbra och proffsiga. Det känns lugnt och skönt. Jag vill göra mina sista veckor på "mitt gamla jobb" så bra som möjligt. Vill avsluta på ett sätt som får eleverna att känna lugn och ro. Jag vill känna lugn och ro. 

Å sen vill jag bara tillägga... "Tro, hopp och kärlek. Och störst av allt är kärleken"

När man måste, känner att man vågar, att man ser det som mest rimlig, det som gagnar Viet bäst - sänker sin guard.

Att be om hjälp är inte min starka sida. När jag väl behövt göra det så är bemötandet viktigt. Inga pekpinnar, inga motkrav inga konstigheter. Bara en stor välvilja.

Jag är lyckligt lottad och kommer bära med mig den här hjälpen alla dagar.

Tack!