Så har nu helgen sprungit förbi. Jag har hunnit med många bra saker. I dag hann jag också med en timmes träning. För ovanlighetens skull var det väldigt lugnt på gymmet. De håller ju på och bygga om så det är ganska stökigt just nu. 

Granen som står mitt i det gamla centrumet är inte alls ful. Helt ok tycker jag. Man blir allt lite glad när man ser den. 

Dessvärre lyser snön med sin frånvaro. Eller just lyser är väl det sista den gör. Världen är som inbäddad i en mörkgrå, fuktig yllefilt. Allt blir liksom lite suddigt. 

SÅ har även jag köpt två julstjärnor. Det kommer aldrig gå väl. Jag har inte lyckats med dem ett enda år. Bladen brukar torka, den tappar blad och växterna blir allmänt superdeppiga. Men, hoppet är ju det sista som överger en så jag gör ett försök även i år. Just nu ser de väldigt fräscha och juliga ut. 

I dag blev det söndagsstek till middag. Till köttet hade jag smörkok brysselkål, grillad spetskål och en morots-och löksalsa. Givetvis serverade jag det med min underbara gräddsås och för de som vill ha, potatis och gelé. Supergott och jag fick känslan av en vitaminbomb serverad i husmanskostkläder. 

Nu har jag bubblat en stund, skrubbat mig från topp till tå och packat in mitt hår. Jag börjar helt enkelt bli klar för årets sista arbetsvecka. Nu blir det pälsklingsmys en stund innan det är dags att hoppa ner i en renbäddad säng. Ozzykatten, som har blivit så sällskaplig och gosig sista året, har hoppat upp hos mig här i soffan. Nu tycker han att det är hög tid för lite mys. Å jag kan bara hålla med. 

... tredje ljuset brinner står julens dörr på glänt

Här hemma innebär tredje advent att vi plockar fram tomtar och änglar. Jag har en stor kartong med massor av tomtar, änglar, hjärtan och liknande. De senaste åren har jag inte plockat upp alla julsaker. I år har jag nog bara ställt fram en fjärdedel. Jag älskar julgrupper och lägger därför mer krut på att ha hyacinter i olika stadier av blomning i alla rum istället.

Några av mina käraste tomtar och änglar har jag ändå placerat ut. 

Förr hade jag mest röda tomtar. De mer moderna går i vitt och grått. Stilrent och vackert. 

Mina äldsta tomtar. Tomtegubben är från 1975 och flickan är en ärvd prydnad från 40-talet. 

Kan det kännas mer ojuligt än den här bilden? Kanske är det tom svårt att upptäcka pyntet? Fyra glasfigurer som jag hängt i gardinfållen. En julgåva från barnens farmor som jag fick för väldigt länge sedan. 

Dessa två kommer från mamma. De påminner mig om Trolltyg i tomteskogen. I år får de stå på hyllan i köksfönstret. 

Ängeln är från en elev som jag var klassföreståndare för. Tomten är också den en prpesent från en elev. 

En tysk tomte, arv efter pappa. 

Ännu en tysk. Den här dragspelande godingen fick jag av min kära faster Stina. 

En modern, mjuk tomtegumma. En present av min bror och hans fästmö. Jag gillar den massor. Freja också så jag får ha lite koll på den så den inte nappas av lillhunden.

På programmet i dag står det julgran. Vi ska fara in till stora staden och göra lite ärenden och även passa på att få en riktig gran med hem. Jag har bytt lite granläge de sista åren. Kungsgran är toppen då den inte barrar men de luktar ju inte gran om dem. Det får helt enkelt bli en rödgran med doft. Den ska bara stå i cirka 10 dagar så vi får leva med att det kanske blir lite barr på golvet. 

Önskar er en trevlig tredje advent. 

... man kan kompa ut en timma och gå hem vid 14. Hur skönt är inte det? 

I dag var verkligen rätt dag att kunna gå hem tidigt. Kroppen sa nej, ont överallt. En sån dag helt enkelt, turligt nog vet jag att det kommer bättre dagar. Kanske redan i morgon. Efter lunch kom huvudvärken också, det blir så när jag har en dag med dimsyn. Jag höll på att starta en lektion 20 minuter för tidigt för jag såg inte att det stod 12:20 utan trodde ddet var 12:00. Fick ta hjälp av en elev som kunde hjälpa mig. Jag borde verkligen kolla upp varför synen slirar från dag till dag. 

December visaar sig inte från sin bästa sida. Gråväder med regn och gegga. Jag gillar det inte nån stans. Då är det bara att vänta på det riktiga mörkret som dyker upp vid tresnåret. Att då, när jag kommit hem, få tända upp levande ljus i fönster och på bord istället för de elektriska stakarna känns verkligen energigivande. TYvärr är det med ett visst mått av miljöförstöringskänsla. Jag hade missat hur dåligt paraffin är för klimatet. Här har jag en rejäl förbättringspunkt men jag vill inte slänga de ljus jag redan har köpt. När det är dags att fylla på förråden ska jag leta efter bättre miljöval. 

Nu har jag kissat vovvarna, fyllt på fågelatomaterna, gjort en god kopp té och ska passa på att kolla ifatt på Panik i tomteverkstan. Jag och min pälsklingar i total lugn och ro. Återhämtning som gör gott för både kropp och själ. 

Julmysiga bilder och kulliser. 

Nu gäller fokus på det som är bra... Häng i och håll ut...

En kall, vacker, snögnistrande dag fick vi. I dag är det bara blask. Skönt ändå att dagen i går var så fin och gav sån energi när det var en lång ock krafttagande arbetsdag i går.

I går möttes vi också av beskedet att Marie Fredriksson gått bort. Alldeles för tidigt tycker vi. Men jag gissar att det var dags för henne. Hon hade kämpat mot sin sjukdom i mer än femton år. Vilken kämpe. Hennes musik betyder massor för mig. Tro och Sparvöga har jag lyssnar oerhört mycket på men också Roxettes alla poppigare låtar.

Ibland händer det, att det man önskar slår in. I dag vaknade jag upp till minusgrader och vintervitt. Inte mycket av något men ändå så pass att magen fick ett glädjepirr.

Jag går upp på tok för tidigt, som varje morgon. Det gör att jag har gott om tid att vakna till, göra mig i ordning och pyssla om mina pälsklingar.

Efter kaffe på sängen, japp min sambo är fantastiskt som servar med det, börjar dagen på mjukaste sätt.

I dag kunde jag också glädjas åt att mina första hyacinter slagit ut.

Notera de hemstöpta ljusen som jag lagt som en prydnad. En present från en härlig människa med ett varmt hjärta, beundransvärd styrka och magisk kreativitet. Att möta nya människor är alltid spännande och intressant och vissa gånger visar det sig att de år som små glimrande ädelstenar bland vanlig gråsten.

Den här lådan har hängt med i många år nu. Då ryckte jag att den var lite dyr men den har verkligen betalat sig. Här i har det varit både blommor och vissa år adventsljus. Jag minns att jag köpte tre men de andra två är bortgivna tidigare jular.

Den här välkomnande ställningen har jag fått i present ni sommar stod den ute med sommarblommor i. Nu får den välkomna oss med en julgrupp. Jag blir glad varje gång jag ser den och tänker så klart på givarinnan.

Nu är det dags för att ta tag i dagen. Klä på, gå med hundar, skrapa bilrutor och sedan dra till jobbet. I dag blir det övertid. Dålig planering av mig, eller kanske bara ont om tid gör att jag kommer ha 25 prov att rätta innan jag kan sätta betyg i geografi. Dessutom ska betyg sättas i matte och samhällskunskap. Ångestladdat. Jag är rädd att klicka fel. Skulle vara katastrof. Så håll nu tummarna för att jag har bedömt rätt och även klickar rätt bokstav på samtliga elever.

Trevlig tisdag på er alla!

Så är nu årets nästsista måndagsmorgon här. Rent arbetsmässigt iallafall. Trots att jag både skulle duscha och göra inpackning så här på morgonen är jag nu redan klar. Det verkar som om vad jag än har att göra på morgonen så är jag på jobbet vid 7:35. Det blir 25 minuter av obetald arbetstid 5 dagar i veckan. Fast jag brukar tänka att det är min förtroendetid. Just därför ska jag i dag öva mig på att komma lagom till fem i åtta. Jag har ingen lektion förrän 9:35 att förbereda så i dag ska jag dra ut lite på tiden här hemma. Kan vara nyttigt för alla på jobbet med, att jag inte kommer förän till jobbdagens start. Trots att jag alltid brukar komma så pass tidigt på mornarna så känns ddet ändå som om jag behöver ursäkta mig när jag går hem en halvtimma tidigare på torsdag och fredag. Det är helt och hållet min känsla och ligger hos mig. Ingen har någonsin kommenterat det, inte på den här arbetspplatsen. DÄr jag jobbar nu verkar alla lite på att alla gör det de ska och att alla gör sitt bästa. 

Det enda det kanske gruffas om är om den personal som har hög frånvaro i form av Vab eller egen sjukfrånvaro. Arbetslivet r ju fullt av människor med hälsoproblem både fysiska och psykiska. Det är så det ser ut och så måste det få vara. Jag tänker att det är chefens ansvar att sätta dessa människor på tjänster där personalens  frånvaro påverkar verksamheten så lite som möjligt. Själv känner jag mig glad och nöjd även över den här terminen, två sjukdagar pga magkatarr. Tänk bara på hur det såg ut för 6 år sedan. 

Det är många år sedan, jag måste släppa bilden av mig själv som ständigt sjuk. Att jag har ständig värk, smärta, inflammationer kroppen är en helt annan sak. Jag är på jobbet varje dag och gör mitt bästa, trots min kroniska sjukdom. Jag går utan att halta, jag kan resa mig utan att behöva stå stilla en lång stund när jag väl kommit upp, jag kan sitta stilla på en stol längre stunder. Det jag däremot måste tänka på är hur jag planerar min fritid. När jag bestämmer roligheter med vänner och familj måste jag hela tiden lägga in brasklappen, "förutsatt att kroppen är ok". Hälsan räcker till vardagen, jag har hittat vardagsnivån. 

Att storstäda och julpynta kan sätta allt ur spel, eller en trip till Stockholm. DÅ måste jag planera in så att jag har en dag efteråt då jag bara kan vara. Eller när cheferna på jobbet tycker att vi ska ha fysisk aktivitet på studiedagarna. Det räcker inte min kropp till, för jag har redan, alltid, en fylld kvot av vad jag klarar av. Jag kan nästan bli irriterad. Jag tar hand om min hälsa på bästa sätt, då behöver inte mina chefer jobba med min friskvård på studiedagar då jag egentligen ska få fortbildning. Men det är en annan och större diskussionsfråga som jag får ta en annan dag. 

Nu önskar jag er alla en fin måndag och en bra vecka.

Så är vi nu framme vid andra advent.  Jag har tassat upp först av alla i huset, Släppt ut hundarna, fixat kaffe, tänt ljus, loggat in på datorn och satt i gång julkalendern på SvT Play. Jag tycker kalenderna är bra i år. Julig, vintrig, lite smårolig och med ett problem som ska lösas. Pernilla Wahlgren imponerar på mig. Riktigt duktig.

Ännu inte en julklapp inköpt men jag hör ju också till dem som alltid kör det dagen innan, eller mera samma dag som jag slutar på jobbet. Jag känner ingen julstress bara en liten önskan om kyla, frusen mark och lite, lite snö. Jag kan tom nöja mig med rimfrost. 

I går hade jag en fin dag. Vädermässigt och julstämningsmässigt lämnades en hel del att önska men upplevelse och umgängesmässigt var det en högpoängare. 

Med ungdomarna bak i bilen. Stämningen på topp och väglaget körvänligt. 

Vår lilla tomtemaskot som bor i rygggsäcken var så klart med på resan. Han skulle ju få hänga med sina tomtepolare på Skansen... VVi tog en fikapaus vid Sillekrog. Medhavd kaffe och macka smakade underbart. Inte för att vi hunnit bli så hungriga men jag behöver många pauser när jag åker bil för att ryggen ska hålla och vaad kan då vara bättre än lite fika. 

I boktryckarhuset på skansen. Jag är så imponerad över hur de kunde pyssla i hop hela tidningar och böcker med hjälp av alla typer. 

Så himla gemytligt och pitoreskt. 

Utsikten var fantastisk! Föreställ dig detta inbäddat i lite snö och när skymningen kommer. Det måste vara magiskt. 

Här varnades det för "svag is". Mycket svag, helt obefintlig faktiskt. Det var ganska lerigt och geggigt. 

Älgarna var vakna, stora och majestätiska. Björnarna däremot hade gått och lagt sig. 

Det var ganska så kallt, jag är glad att jag hade luva på jackan, tyvärr hade jag glömt vantar och hade behövt en extra tröja under.

Fåren var pigga i det milda och lite kalla vädret. Så klart, de har ju ständigt ylletröjan på.

Om ett drygt halvår är det dags igen, att klä midsommarstången. I går stod den som ett vissnat minne över den tid som svenskarna älskar allra mest.

Små vackra platser. Platser som med all tydlighet gör sig bättre under ett sommarbesök. Skansen är fint men ska jag kunna njuta av det så måste ddet vara sommar eller åtminstone en solig vårdag. 

Jag blev förvånand över att Solliden var så liten, på tv känns det väldigt mycket större. I går var det dock allt annat än trångt här. 

Att ha med bilen till Stockholm är inte billigt. Sammanlagt la vi 400 kronor på parkering. Sinnessjukt.

Det regnade hela tiden när vi gick mot Gamla Stan och tillbaka. Jag var våt genom vinterjackan och in på bara skinnet. 

VAckert och stämningsfullt.

Julmarknad vid Stortorget.

Här kan man verkligen känna historiens vingslag. 

Järntorget

Sergelstorg var fint pyntat. En vacker plats om man väljer att se det positivt. 

Ute var det svårt att hitta julstämningen men inne på gallerian Galleria så var det helt magiskt med julbelysning. 

Jag gillar återbruk. Här har man använt konservburkar som bestick- och servettställ. 

En  bättre pizza. Supertunn botten, italiensk skinka och god riven ost över. Det som var extra gott här var att pizzan inte var dränkt i nån billig fettig ost. Jag åt upp hela på rekordtid. Att promenera närmare en mil ger en rejäl hunger.  

En ganska bullrig restaurang där jag som har lite svårt med hörseln tyckte det var lite jobbigt, det blir svårt att föra ett samtal i normalt tonläge. Det som var bra var att man ändå lyckats bygga bort känslan av att man satt i en galleria och åt. 

Och som sagt, julpyntandet var verkligen en tiopoängare. Superfint. 

... en nyklippt nacke, färgbomb och lite annat göttigt klet som jag smetat in i håret så blev det så här..,,

Jag tackar Linda som försöker laga det frisören i augusti hade sönder likt en treåring sim hittat en sax..,,