Direktlänk till inlägg 19 oktober 2016
Ibland händer det. Man bara vet o känner. Man är liksom bergsäker . Känslan av att det som varit har verkligen varit och det som är nu, det är nu de luxe. I kväll landar denna snoriga, hesa, hostande tjej i vetskapen att väldigt mycket knas är avslutat. Jag har helt naturligt satt ner min fot, tagit avstånd och visat vart skåpet ska stå.
O där o då dök en märklig känsla upp. Den där som kanske kan kallas för empati. Den visade sig och jag ska inte nonchalera utan begrunda, tänka, känna o sen gå vidare.
Jag är lite som havet stormar. Mycket händer å det fort , på kort tid och i rörig miljö. Men just i kväll så sänkte sig klarheten över mig.njag vet vad jag har, vad jag vill och vart jag är på väg men där emellan kan det finnas vissas mellanslag.
Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem. 2,5 år med bursit i höften. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 | |||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 | 15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 | 20 | 21 |
22 | 23 | |||
24 |
25 | 26 |
27 | 28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|