Började dagen med 9,6 km löpning. Så skönt. Podd i öronen o bultande hjärta. Efter bad i strömmen, bara 8,3 grader men helt ok så kände jag mig redo för dagen. Stark, smidig o med vinden i håret tog jag mig an dagen. Med succé. Räcker inte med att skriva bok, borde ha enmansshow, föreläsa, få sammanbrott på ett lite sexigt sätt och kräks över livet och alla krav. Kanske ställa upp i Skavlan och vara mystisk, inte full men jävligt hemlig. Parera jobb med livet. Jaga mellan jobb, hem, hundpromenader och tonåringars krav och kanske en o annan färja som går i allt annat än tid utan mera otid.


Mmm, o sen så måste man ju berätta om trasig strumpbyxor och slaskiga försök till älskog. Ja, jag kan fixa det. Fredagssexig som jag är så förstår jag inget. .
Orakade armhålor, taggiga ben och inåtväxta hårstrån i bikinilinjen, det har faktiskt aldrig hänt mig. Precis som muspruttar, kramp, dålig andedräkt, mens och annan skit som är vardag. Inte för mig men ändå....


I mitt perfekta liv så bara joggar jag, svettas knappt. Tar yogamattan under armen och dansar vidare i livet. Jag ler i "mjugg" (o som jag längtat efter att använda detta uttryck) o bara är. Kanske kommer jag slå knut på mig själv i morron bitti i en vansklig yogapose för att sedan baka mûslibullar som är laktos och glutenfria. De är faktiskt fria från det mesta. Allra mest från god smak, men det hymlar jag med.

O medans jag försöker uppfylla allt detta så springer jag runt. Letar, söker..... "Vi behöver mer, mer utryck, mer känsla" men va faan, alla dessa krav. Orka säger jag. Jag säger faktiskt "dra åt hela helvetet" Jag är jag. Med mina orakade armhålor, mina kvisslor i bikinilinjen, mina trötta tuttar som faktiskt behöver vila sig mot magen, mina rynkor runt ögonen(som finns där för att jag skrattat så mycket).

I min underbara värld lyfter jag min mogna ålder. Min säkerhet, min trygghet, att jag är så nöjd över vad min kropp givit mig, vad den låter mig göra. Men lite i skymundan får jag erkänna att det här inte riktigt stämmer. Jag vill spy på min muffimsmage, jag hatar mina gråa hår, mina svullna morgonögon. Men...


Men.... JAg kan inte sluta älska det faktum att jag är jäkligt bra. Stark. Uthållig. Klok. Mjuk, kurvig, behaglig... Å det är mina åsikter om mig själv. O jag tänker inte ens ta in någon annans. För. För mig, räknas bara det jag själv tycker.

Jamenvisst, nu så är den här. Underbara hösten! Tid att njuta av hög, klar och kall luft. Allt luktar liksom renare, friskare och bättre. Ögonen överraskas dagligen över naturens fantastiska färgprakt. Är det inte magiskt? Att det livslugnande gröna kan övergå till sprakande eldfängt. Jag blir lika förundrad varje år, precis som jag blir varje vår när det mjälla gröna smyger sig fram eller när vinterns första snöfall kommer. Jag är så tacksam över att få bo i ett så vackert och omväxlande land. 

Med hösten kommer givietvis även mörker och kyla. Mörkret har jag inget svårt för men kylan tar det lite tid att vänja sig vid. Nu för tiden (typ 10 kilo senare) så fryser jag dessbättre inte lika lätt. Jag är ganska så välisolerad. Att dra på sig underställ eller termorallor när jag ska ut med hundarna är heller inget konstig. Jag blir bara lite mer otymplig än vanligt. 

Och till alla er som frågat hur det gått med storhundens dåliga mage så kan jag säga att det vände i tisdags. Givetvis måste jag fortsätta med medicinen ett par dagar och skonkost upp till en vecka. Känns så skönt att det lugnade sig. Jag var riktigt orolig ett tag. DÄremot har nu lilltjejen på 11 månader gått in i skendräktighet. Ganska sansad än så länge men vi får väl se om en månad, jag har fått många varningar om att det kan vara superjobbigt. 

I kväll blir det fredagsmys med två av mina favoritgrabbar. Storebror och Elis. Vi kör en klassiker. Strimlad lövbiff med sallad och sånt samt pitabröd. Lite som tacos men ändå inte. Själva fredagsfeelingen har ännu inte infunnit sig men den kommer garanterat frampå eftermiddagen. När jag slutat joba, handlat och bara kan slappa av, då kommer både kropp och själv njuta av vetskapen att det är sovmorgon i morgon. 

Det har varit oroligt i elevgrupperna nu på morgonen. Flera elever behövdes släppas in i huset innan skolan började. Oron är stor efter rapporter om clowner men även över den senaste händelsen uppe vid Lidl (en 14-årig flick blev våldtagen av tre män där). Balansen är hårfin i samtalen och diskussionerna. Vi ska lyssna, lugna, hålla oss till de fakta som finns och ev ge råd om vad man kan tänka på. Jätteviktigt att dämpa den masshysteri som lätt uppstår. 

Kände själv ett visst obehag. Jag som springer ute om kvällarna med mina hundar. En är ju ganska stor men allt annat än farlig. Det är Freja som är vakthunden, säkerligen hon som biter först. Men skulle hon dra igång så hänger Kimmo på. 

Nej, nu ska här ätas lite lunch för att sen ta turen hem och rasta mina pälsklingar. Jag önskar alla en underbar fredag även om solen är frånvarande.