Jag älskar den här bilden på min mamma. Så ung och vacker och med sin älskade pudel Antoinett. Här är mamma så långt från sitt sjuka, tärda 60-årsjag som man kan komma. 

Så har ännu ett år gott... Det har det ju i och för sig varje dag, på nåt vis. Men just i dag är det extra kännbart. Ännu ett år utan min mamma. I dag skulle hon ha fyllt 71 år. Det känns ofattbart att det är så länge sedan jag fick prata med henne, lyssna på henne, hålla hennes hand. Länge sedan vi pratade om barnen och skrattade tillsammans över deras egenheter och roliga upptåg. 

Det är en sorg att hon inte fick vara med längre och se sina barnbarn utvecklas till de fina personer som de är i dag. Det är min fulla övertygelse att hon hade varit jättestolt över dem. Sedan så finns det annat som jag är tacksam över att hon slapp uppleva och vara med om. Men jag tror hon hade varit stolt över mig också, jag har ju faktiskt aldrig givit upp även om det emellanåt varit mycket tungt och jobbigt. 

Jag tycker det är tråkigt att hon inte fått möta mina djur, mamma gillade både katter och hundar. Trist att inte ha fått presentera Mats för varken mamma eller pappa. Ibland känner jag mig som halv när jag tänker sådana tankar. Jag har en sån stor del av min själ fylld av saknad. Det är så många som fattas mig. 

Just därför blir de jag har nära mig så oerhört viktiga. De ska liksom fylla funktionen av så många. De senaste åren har jag också lärt mig att blod verkligen inte är tjockare än vatten. Vänskap och släktingar utanför kärnfamiljen kan bli mer nära än jag någonsin trott.

I kväll ska jag tända ljus för mamma. Jag gör det hemma hos mig. Till kyrkogården går jag i morgon eftermiddag. Och jag tror faktiskt att mamma skulle tycka att det var ett bra val. Speciellt eftersom vi ska äta räkmackor i kväll, något av det min mamma tyckte allra bäst om. 

där skuggan faller är det mörkt. Många är rädda för mörkret. Ännu fler är rädda över att falla i nån annans skugga. Till alla er vill jag bara säga att ni har lika stor möjlighet att ta klivet in i ljuset. Men givetvis kräver det en viss ansträngning. Man kan inte ta den platsen utan att förtjäna den. Men solen är stor och det finns plats för många, faktiskt för oss alla. Om du vill gå genvägen genom att fälla upp ett parasoll, ställa nåt stort framför din vän (?!?) så att den ska hamna i mörker eller onåd.... Ja, jag är ledsen med det funkar inte så.

Jag är en stark anhängare av både buddhism och hinduism. Jag tror så oerhört starkt på karma. Det har de senaste fem åren visat sig att det funkat ypperligt. Jag har aldrig behövt vara elak, hämndlysten eller missunsam. Livet har liksom cashat in ändå. Så den som i dag agerat i okunskap och kanske för att kasta skugga ska nog vara försiktig framöver. Det är inget hot, bara ett konstaterande. "What comes around goes around" och anonym..... ja det begreppet existerar inte...

Jag tror att nästintill all rädsla kommer av missunnsamhet och givetvis av okunskap. Det man inte deltagit i, upplevt kan man ju eg inte veta så mycket om. Men man lär sig. Jag lär mig, hela tiden och varje dag. Jag lär mig saker av mina egna barn, av mina fina elever av mina nära kollegor, av mina vänner, av mina släktingar och givetvis... Av de som måste belysa saker som de inte vet nåt om.

Vill man mig illa, på riktigt så gör man så som är gjort. Och då måste jag krypa till korset och erkänna... Jag har bjudit in till vänskap som inte varit sann. Jag har begått ett stort misstag. Det har bara varit en vänskap baserad på antal "vänner" gissar jag. Så i kväll så reducerar jag min skara, rejält. För jag vill kunna lita på alla er som följer mig på sociala medier.

I morgon är en ny dag. Med nya med och motgångar. De tar jag mig an med hjälp av oerhört kompetenta kollegor, nyfikna elever, en stöttande chef och en inre drivkraft att göra skillnad. Det är mitt mål. Vad är ditt? Har du överhuvudtaget nåt? För chef blir man inte hur som helst.....

Jag vaknade tidigt på söndagsmorgonen. Ofattbart pigg. Konstigt med tanke på att jaag ägnade lördagskvällen åt badrumsfix. Men energin satt i och jag tog tag i gardinbyten, löksoppa, strykning, tvättning... ja gud vet allt vad jag styrde runt med. 

Det kändes himla skönt att liksom få hösta till det. Pyssla om blommorna, ställa fram höstlyktor och skapa både stämning och ordning. Nu vet jag  ju av erfarenhet att det inte kommer hålla i sig, den där ordningen alltså, men så är det ju när livet rullar på. Det är ändå skönt att det är gjort och jag kände mig helnöjd i går kväll när mörkret lade sig och hela lägenheten hade ett mysvarmt skimmer över sig. 

Sen så dök ju arbetsveckan upp med buller och brak. Jag blev beordrad in som vikarie i en klass. Jag tycker det är ganska skoj men blir stressad över att inte få träffa mina egna spec.elever Det vi gör blir liksom svårare att utvärdera när det blir avbrott i det som egentligen måste vara kontinuerligt. 

De kommande dagarna kommer bestå av massor av jobb, kvällsmöten, läkarbesök tillsammans med dotter. Men som sakt, full fart mot helgen. Det får bli fullt ös med en bredsladd in i fredagskvällen. 

Precis så ska det vara. Precis så vill jag ha det nu.

Bra o dåligt, mjukt å hårt, långt o kort, lent o strävt. Ja, ni hajjar. Motsatser.

Motsatser kan vara bra. Men är det inte alltid. I dag har ngn öppnat mina ögon och jag har insett massor. Jag är full av konstateranden och undringar.

Ibland kan man bara acceptera o inse men inland då kommer frågorna o undringarna.

Joråvars! Nu är första dagen på höstens första månad här. Och det med besked. Det verkar inte ljusna ute alls i dag och regnet pendlar mella hällande och duggande. Inte alls kul när man ska promenera hund samt cykla till jobbet. Men, jag gillar läget. Frisk luckt och lite fukt har ingen dörr av, inte mig veterligen. 

Med en underbar helg i ryggen så klarar jag det mesta. Och i dag har jag nästan fredagskänsla då jag ska bli upphämtad av Mats efter jobbet. Skönt att längta men ännu skönare att ses. 

På jobbet är det full fart. Jätteroligt men lite stressande. Schemat är periodvist tajt och jag har svärt att hinna med alla mina små elever. Men de är så glada och tacksamma att det knappt är klokt. 

Å nu så är rasten över och det är tid att äta pedagigsk lunch. Baconlåda ståd det visst på matsedeln.