jag andas ut. Nästan pustar. Allt blir lugnt och stilla. Det är okej, det är bra. Här är jag, i all min nakenhet och osminkade verklighet. Jobbigt, javisst men ändå så jäkla sjävklart och nyttigt. Om jag lutar mig tillbaka och andas ut, ja... då vill bara vara. Jag är så tacksam för den tid som finns och är. För den är min..det är min tid att andas, in och ut.,,,