Vinterlandet har invaderat hela min stad. Det är så otroligt vackert. Rent, fräscht, mjukt, dämpat och jäkligt svårcyklat. Men va fasen, faller jag nu så faller jag mjukt. Det var iallafall min tanke i morse när jag valde cykeln framför apostlahästarna. Det gick hur bra som helst. Inte fort men bra. 

Många längtar otroligt mycket efter våren nu. Det gör jag också men jag kan ändå känna glädje över att vi har en riktig vinter i år. I dag var alla våra fyror i Yxbacken för att åka skidor, både på längden och tvären. Det hade ju gått mindre bra om det varit 10 plus och barnmark. Där jag jobbar är det förmodligen bara en handfull av tioåringarna som med sina egna familjer nån gång tagit sig till en slalombacke. Det kostar en del och kräver tillgång till bil. Jag tycker verkligen att projektet "Alla på snö" är helt fantastiskt. 

Själv har jag inte varit i slalombacken i dag utan varit resurs vid Nationella Prov i svenska. Om igen måste jag säga att det är inte lite vi begär av våra 12-åringar. Speciellt inte av de som faktiskt bara varit två-tre år i Sverige och inte ens gått i skolan i sitt hemland. Inte undra på att invandrar/flyktingtäta skolor får lägre genomsnitt på NP. Men det tänker ju inte tidningarna på när de basunerar ut resultatet. Då ser det ut som om de "fina villaförortsskolorna" har bättre lärare som hinner lära asina elever mer än oss. 

Faktumet är att vi många gånger bara har tre år på oss att lära eleverna det som andra barn haft 5-6 år på sig att kunna. Jag gnäller inte över mina arbetsuppgifter för jag älskar att träffa dessa fantastiska ungdomar och barn men jag blir förbannad när de ska tryckas ner i samma jäkla form som alla andra. Eller ännu värre... när det förväntas att de har övernaturliga förmågor, tex att kunna trycka in 5 skolår på två terminer. 

Hur som helst har jag i dag resursat och sett våra elever slita och kämpa, göra sitt bästa och yttersta för att lyckas och det i sig är ju en ren vinst.