Ibland är det lättare att vakna, gå upp och fara i väg till jobbet. I dag är det en sån dag. Jag känner mig bara så glad och lätt i sinnet. Det har inte hänt något speciellt, inte mer än att jag njutit av en underbar natt. En natt då jag sovit galet bra. Det händer ju inte så ofta men när det väl gör det, ja jäklars så gött det är. 

I dag är det måndag. Det betyder långdag på jobbet. Oftast är det bra dagar då jag hinner prata med alla mina goa kollegor. Vad vore jag utan dem? Inte mycket. För ett par år sedan krävde min kropp att jag var sjukskriven, jag var hemma en lång tid från mitt arbete. Jag förvandlades sakta till en person jag inte ville vara. Mina barn och den relation jag då levde i tog ohyggligt med stryk av det. Men mitt i bedrövelsen så fick jag faktiskt uppleva att jag hade ett starkt nät av människor omkring mig som månade om mig otroligt mycket. I dag är det jag som får vara stark när de som stått och ställt upp för mig rasar i hop. 

Det är ett mindre helvete att stå maktlös brevid nån man älskar och se hur otroligt dåligt personen mår. Jag är ändå tacksam över att "raset" kom nu, när jag är starkare och kan vara den stöttande vuxna som vet vad vi ska ta oss till. 

Tro, hopp och kärlek! Störst av dem är kärleken... och den kärlek man känner till sina barn kan aldrig jämföras med något annat. Nu får jag sätta min tilltro till läkekonsten och hoppas på att mediciner och liknande ska börja ha en helande effekt. Den här gången gäller det inte mig, och vet ni vad? Det är hemskt, jag tror alla föräldrar skulle ta sina barns sjukdomar och olyckor tio gånger om... jag skulle iaf göra det. 

På något sätt blir också mitt arbete en fristad. Där vet jag vad jag gör. Det är någorlunda solklart över vad som förväntas av mig. Jag gör mitt bästa, nästan jämt och det uppskattas, nästan jämt. Eleverna är otroligt omtänksamma och jag gillar den humor och det samspel som vi har här, speciellt med de äldsta. Inte konstigt att det känns gött att åka till jobbet på morgonen. Många gånger hör jag vänner till mig prata om "jobbångest" på söndagen. Det händer inte mig så ofta. Väldigt sällan faktiskt.

Nu är det bara ca 3 veckor kvar till min semester. Det känns både bra och lite vemodigt. Bra för att det blir skönt att njuta av sommaren. Vemodigt för att flera av mina underbara kollegor byter hus, flyttar utomlands och helt enkelt inte kommer finnas där i höst. Vemodigt också för att vi släpper iväg ett trettiotal flygfärdiga 12-åringar upp till högstadiet. 

Men sånt är livet, människor kommer och går... somliga sätter bara lite djupare spår. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...