För länge sen, i min blogg på bloggspace, skrev jag ett inlägg i andan av tigerhonan som skyddar sina barn. Det är ett ämne jag ofta återkommer till.

Jag skulle kunna gå över lik för mina barn. Sedan finns en handfull vänner som jag har nån märklig sammankoppling med. Jag kan känna deras ängslan och oro, deras glädje och sorg långt innan vi talas vid.

Det finns nån galen tanke om att "blodsband" är det starkaste som finns. Jag vet inte... Med en starkt reducerad familj har jag sökt styrka och närhet i så många andra. Karro!!! Hur är det möjligt att hon inte är min biologiska syster?! Aldrig i världshistorien har jag känt sån tillit, kärlek, glädje och lugn som med henne. Sen följer två andra, varsamt utvalda systrar. Bara vetskapen att de finns där hjälper mig att hantera dagen och livet.

På vägens gång har en kusin dykt upp, snurrat ett varv och slagit ut som en blomma framför mig. Med sig har hon fört minnen och förklaringar som verkligen fått mig finna vägen. Utan mins systrar skulle jag falla samman. Tänk så rik jag är idag jämfört med hur jag kände mig för tre år sen.


Alla de fina, som kämpar och slåss för mig, är jag så otroligt rädd om. Jag blir så frustrerad och arg över tanken och känslan att någon vill mina älskade illa. Då vill jag fightas på riktigt.

De som är mina fina får ingen fånga, söndra och utnyttja. Minsta hint om att någon vill göra orätt får mig att bita ifrån. Och det är jag duktig på.

Hotar du de jag är rädd om så kommer jag slåss, var så säker på det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...