Å så är det samma visa varje gång...

Var ställde jag bilen?

I dag är jag lite glad och nöjd över att mina Mårbackaskott har börjat blomma. Finns det något finare än spröjsade fönster med pelargoner i? Säkert, men det är en klar Fabio för mig!

Tidigt uppvaknande, skulle kunnat sovit längre men väljer att försöka vakna till. Huset är fyllt av våra barn och jag vill vakna till innan de gör likadant.

Som de allra flesta morgnar den här sommaren så ser vädret riktigt bra ut, av erfarenhet vet jag att det snabbt kan skifta. Håller det i sig och om bilen startar kanske det blir en tur till Tjern och nån timmes badande.

Jag kan inte sluta le vid minnet av gårdagen. Min fina vän Anneli var här med sina två flickor. Det var nog ett år sedan vi sist sågs över en middag. Extra kul med hennes äldsta flicka som på dagen är jämngammal med min äldsta. Jag tror tjejernasaknat varandra. Nu hoppas jag att det inte dröjer ett år till nästa gång.

Har appat till det så att jag kan skriva från min mobil. Troligen inget jag kommer använda mig så mycket av men ändå kul att ha möjligheten.

Att vakna mjukt  och behagligt till fågelsång är fantastiskt. Världen är vacker och livet njutbart. Mina barn sover fortfarande och jag tassade så tyst ner i köket nyss för att göra i ordning dagens bästa kopp kaffe. Morgonkaffet dricks som alltid med mjölk och en bit socker. Medan kaffebryggaren puttrade släppte jag in "Pajsarkatten". Han låg i solstolen på altanen. Oj, oj, oj, vad han jamade och beklagade sig när har släpade sig in. Förmodligen berättade han hur ensam han varit, hur länge han väntat på mig men framförallt hur hungrig han var. Skojig kille den där Pajsarn.

Nu är Pajsarn mätt och ligger och dåsar på mattan, själv sitter jag i sängen och smuttar kaffe och kollar av "hela internetet" som min sambo skulle ha sagt. Det är mest blocket jag kollar just nu. Jag har fått ett begär och helt snöat in på nåt jag vill ha, så jag scannar av flera gånger om dagen.

Jag undrar om det är förkylningstider nu? Min hals känns inte alls ok, skulle kunna vara så att jag har toksnarkat också. Det händer tydligen att jag gör det, speciellt om jag druckit vin eller tagit sömntablett. Föreställ er de bröl som kan uppstå om jag gjort både och!

Den här dagen kommer ägnas åt lite hemmafix, stryka och tvätta men även till en stadstur. Det finns en del saker på listan som behöver komma hem. I eftermiddag ska jag hämta upp fina vännen Annelie och hennes två gulliga tjejer. Det blir grillkväll hos oss och vädret verkar vara på vår sida. Just de, ska komma i håg att kasta ner köttet i marinaden i god tid....

Den här dagen ser lovande ut, vacker och behaglig. Precis som det ska va!

I dag ör jag vimmelkantigt trött. Sovit hårt men ändå lite för få timmar. Jag tror vi tar ännu en slappardag. Myser hemma på gården, ser film och fikar inomhus. Vädret är inte det bästa och prognosen talar för regn och åska mellan 10-15.

  Som en gammal Kentsång välkomnar jag er alla in till mig och min blogg, vem du än är, var du än bor...

Skrivlusten kliar i fingrarna på mig. Jag har så mycket att berätta, så många tankar att sortera och reda ut. När man startar en ny blogg så här, är det lite sorgligt, eftersom jag kommer sakna mina gamla bloggvänner och deras kommentarer. De har följt mig på livets åktur... O min har varit alá Balder...

Just nu är jag lite i flow, Kortisonhög som jag är. Efter ett halvår i "liggläge" njuter jag över att kunna röra mig och komma i fatt i livet. Jag återbetalar lite till de som så enträget stöttat mig i min märkliga sjukdomssituation. Just nu går många saker åt rätt håll.  Jag känner glädje och kan njuta av livet, trots de biverkningar som pillrena ger.

Att tänka positivt, välja tacksamheten, se min egen och andras storhet är viktigt för mig. Bitterhet gnager och förfular. Jag vill välja glädje och smidighet i de relationer som jag har med andra människor. I mig bor en stark känsla " ge mig en människa och jag ska göra mitt yttersta att förstå och tycka om den". Det är på både ont och gott. Somliga personer i min omgivning har fått på tok för många chanser, möjligheter och förståelser/förlåtelser från mig.

Men ibland väljer jag ändå att öva mig lite i att sätta ner foten. Jag är nämligen helt värdelös på konflikter. Antingen så bara går jag, jag kan försvinna för gott eller för en helg. Jag klarar inte att gapa och skrika. Jag har i tidigare relationer skrikit och gapat och sagt saker som jag aldrig kan ta tillbaka när de väl flugit ut ur min mun. Aldrig vill jag göra så mot den jag älskar i dag. Han är värd så otroligt mycket mer än så. Jag har ändå förstått att jag måste träna på att visa vad jag tycker och vill. Övnigsbråka kan man kalla det... Det har min sambo fått prova på en gång. Jag var riktigt bra... kommer testa flera gånger...

Kvällen är här och himlen skvallrar om oväder. Jag gillar det... åska, regn ooch innemys... I morron kommer jag vakna med mina egna två barn här, 13 och 11 år gamla. Men det som är otroligt stort är att min sambos två barn är med oss trots att han inte är hemma. Jag får pyssla om lilla H och busigaste lilla A. Fyra fina barn! Inga problem för tjejen som lätt roddar runt 35st  11-åringar i ett klassrum.

Barn är livet, ett lån vi får ta del av... det gäller att förvalta dem väl.

Jahaja, efter ett par år som bloggspaceare var det visst dags att gå vidare. Det blir märkligt att vara på nytt forum med nya verktyg, men det ska nog gå. Jag vänjer mig. Det kan tom vara utvecklande.