Sista dagen med barnen och Jonas jobbar. Vad ska bi hitta på då? Leka turist i vår egen stad! Söderköping är en känd sommarstad. Kanalen, slussar, båtar, restauranger och glassbarer är härliga att se och besöka. Det finns även många fina parker, torg och mysiga butiker om man bara går in ett stenkast från kanalområdet.

Så är då den avskyvärda söndagen här. I kroppen sprider sig en oro. Det är "barnlämnardag". Först far Jonas i väg med sina grabbar och till kvällen är det min tur att lämna mina barn. Två hela veckor utan Tyra och Elis! Hua! Blir längtan för stor vet jag ju att jag ändå kan få sno åt mig dem för en fika eller så. Flexibilitet och smidighet genomsyrar oss vuxna som finns kring de här två godingarna.

I går hade vi en kanondag i skärgården. Jag och Jonas, våra barn men också med mina barns far och hans fina sambo. Det fattades dessvärre två grabbar(mitt ex bonusbarn) de var hos sin far. När vi är så här många i vår nya moderna familj kan det bli svårt att få i hop det så att vi alla kan ses på samma gång.

När vi klev upp i går såg vädret inte alls lovande ut men för en gångs skull stämde väderprognosen. Väl ute i ytterskärgården sprack det upp och det blev varmt och skönt.

Ute på ön Ådskär åt vi god lunch i form av pastasallad, vi badade, killarna försökte fiska och på kvällen grillade vi. En tur ut på mer öppet hav hann vi också med och när båtmotorn slogs av fick vi sällskap av 4-5 sälar som nyfiket lekte tittut med oss kring båten.

Efter den här dagen kändes det i kropp och själ att solen, havet och sällskapet laddat oss med ny energi. En dag att minnas som en glittrande diamant i minnenas juvelskrin.

Väl hemma, vid halv elva tiden, och när alla barnen kommit i säng, landade Jonas och jag i soffan. Med ett glas rött i handen, nära varandra, mjukt summerande kring dagen, är kärleken påtaglig och stor.

Min 21 juli blev en härligt fantastiskt dag trots att den blev av ett annat slag än vad vi började planera för i februari. Lördagen övergick sedan till söndag, och den söndagen började inte alls tokigt!!!!

En timma senare känns saker och ting lite bättre i kroppen på mig. Jag har använt vakentiden väl. Nu är det tomt i både tvättkorg och strykhögen. Jag gillar känslan av att göra klart. Å andra sidan är tvätt ett envighetsprojekt.

Tänk tanken att du är helt klar med allt. Vad hemskt!!! Min inkorg här i livet ska inte vara tom förrän jag sladdar ner i graven. Jag vill ha en uppgift att fylla, vara behövd och efterfrågad.

Det jag kanske strävar efter är att få en balans mellan in- och output! Lagom är ju ett helsvenskt ord och det passar bra som beskrivning på hit jag vill ha det.

Märkligt!

Jag vaknar med sprängande värk i vänster knä, det strålar upp och ner i benet. Vad, varför dansar runt i mitt huvud. Det här vill jag inte? Är det panocodberoendet som busar med mig? Hmmmm....


Om 2,5 timmar ska jag ju vara hur alléer som helst. Då väntar sjön och full aktivitet.

I en sån häringa modern familj som jag lever i just nu kan det vara svårt att få till livet. Jonas o jag är tex helt i Idas när det gäller semester. Jag har 8 veckor ledigt varje sommar och då jobbar han som mest. Han har lågsäsong på vintern, när jag jobbar p. Som lärare och grävare styr väldigt lite över ledigheterna.


I år får vi 6 dagar tillsammans. Låter kanske lite men jag gläds åt dem. Vi firar in med min allra bästa Susann och hennes man som kommer en helg till oss. Sen så far vi i väg med otroligt goa vänner i form av Linus, Åsa och deras gulliga barn till Skara sommar land. Vi i husbilen och de hur stuga.

Att ta vara på de stunder som ges blir viktigt när man lever som vi gör. Kvällar, luncher, tidiga morgnar, en fika utmed vägen... allt blir viktigt och värdefullt. Precis som vi är för varandra.

Min tonårstös Tyra är himla pysslig av sig. Hon älskar att tänka ut outfits, greja med smink och fixa med hår. I kväll var det jag som fick sitta i frisörstolen. Och så här bra blev det!

Ett glas rött och sedan var vi redo. Redo att matlaga tillsammans. Jag fixade potatissallad och grönsallad och Jonas marinerade köttet inför morgondagens båttur. Två saker är riktigt säkert; vi jobbar jäkligt bra tillsammans och det kommer bli fantastiskt gott!

Kärlek, en kär lek.... Ofta är det mer allvar än vad det är en lek. Kärleken kan vara bångstyrigt svår, fylld av konflikter och trassel... om man väljer att agera utifrån den inställningen.

När man mött den finaste mannen som finns är det bra mycket enklare och behagligare att välja ett annat synsätt. När situationer uppstår och livet blir krångligt väljer jag att se storheten i den jag delar brevlåda med.

Jag litar på att min finaste aldrig gör saker mot mig av elakhet, svartsjuka, missunnsamhet. Jag tror inte heller att han medvetet hämnas eller ger igen när jag råkat begå nåt misstag.

Jag väljer att känna och visa en stor ödmjukhet inför den kärlek vi har. Jag är så otroligt rädd om den. Ibland slingrar sig tanken fast i mig " det här händer bara en gång".

Överlag i livet så vill jag hellre välja att se det positiva och goda som finns omkring mig. Allt och alla, nästan, förtjänar att ses från den ljusa och goda sidan.