Att vara svag, vad betyder det? Att man är svag för någon, liksom lite förälskad. Eller att man har svårt att stå emot påtryckningar? Att man lätt ger upp och låter sig övertalas mot sin vilja?

Är det fel att vara svag? Eller är svagheten egentligen en styrka. Betyder det att man kan sänka sin guard och släppa in. Jag vet inte. Ibland känner jag mig fysiskt svag, ibland är själen svag. Att vara krasslig och bli ompysslad är ju underbart. Att vara liten och svag och veta att man blir ompysslad och älskad för den man är, är gudomligt.

Jag avskyr egentligen att visa mig svag.  Vad nu svaghet är... Lika mycket tycker jag att det är skrämmande att se den jag sett som stark, bli svag... Det skrämmer mig när nån tappar "konceptet". Bullrande orolig blir jag då.

Jag hör till dem som alltid försöker ha en dörr öppen, flyktväg ni vet... Det är otroligt sällan jag smiter ifrån, vilket egentligen betyder att när jag väl flyr så är det nödvändigt. Fly kan man ju göra på så många olika sätt. Rent fysiskt märks det mer än i tanke och själ... Eller... jag flyr nog oftast i väg i tanken....

Jag har klarat så många möten, tillfällen och situationer genom att tänka mig bort nån annanstans. Förmodligen finns det många som skulle kategorisera mig som en konstig typ. Det bjuder jag på. Det som kan vara "farligt" är väl när lilla jag flyr mer än jag är närvarande. När livet är som ett rollspel, man är nån annan och spelar rollen så in i vassens bra. Så bra att alla andra inklusive jag själv går på det. Det är då som det liksom rullar på, inga konflikter, inga trassligheter. Det är då som det är som enklast att älska Mia. För det är då jag är nån annan och den personen är en ljummen medström.

Relationer och livet är inte enkelt och smidigt. Trodde du det så trodde du fel. Utan grundstötningar och konflikter kan man liksom inte utvecklas. Alla har rätt till sina känslor och åsikter. Jag blir så less på kommentarer som "kände du så så kände du fel...". Men vad då? Det jag känner är ju min ägodel. Det jag har i min ryggsäck formar mina känslor i stunden.

Sen kan jag inse att jag ibland dömer människor utifrån deras handlande för att jag tycker mig känna igen det. Kanske har någon gjort nåt mot mig och sen så är jag rädd att hamna där igen. Japp, jag är lite luddig i kväll jag vet. Många veckors sömnbrist, kroppsligt ont och lite annat trasslar till det.

I kväll är hjärnan på random, tankar kommer och går. Så får det vara ibland. I kväll kan jag också känna en viss stolthet över mig själv. Jag har iallafall börjat försöka sätta ord på det som är svårt. Jag är svår... Det vet jag...

Jag vill ju så väl, jag investerar så otroligt mycket tid och energi i att omhänderta... Jag har tagit hand om min mamma, min pappa som tom bodde hos mig ( o här hyllar jag mitt ex som orkade), jag har tagit mig an den finaste av töser (som gav mig så mycket och sorgen var så stor när jag fick släppa henne) och jag har pysslat om andra äldre släktingar,  jag vill helt enkelt rädda det som räddas kan. Det har jag efter mamma. Djur, barn eller andra människor... jag vill göra gott, jag vill fixa och laga. Jag har gjort mer än en lärare förväntas göra, med hembesök och kvällssamtal på annandagjul....

Jag vill att alla mår bra, är mätta, kan sova och har det bekvämt. Jag står så gärna tillbaka. Jag söker upp släktingar ooch gamla vänner.... Alla har så mycket för sig men om jag stöter på så kommer ingen ångra sig... Jag funderar... Är det min känsla av att saker och ting är på väg åt ett håll som är lite trassligt som gör mig sån... Ni vet, sån att jag kommer behöva inkassera mer än anat av mitt ex och hans sambo, av mina bröder och deras respektive av kollegor och vänner... Jag vet inte men inom mig finns en känsla...

 

Barbamamma

27 juli 2012 07:53

Att vara svag är det mest skrämmande, i alla fall för mig...och jag känner så väldigt väl igen det där med att spela en roll så man glömmer bort sig själv, det försökte jag så länge förr men till slut ställde sig mitt verkliga jag upp och skrek. Det var mycket bra beskrivet och kloka tankar som vanligt. Var rädd om dig! KRAM

http://barbamammas.wordpress.com

Mia

29 juli 2012 19:47

Kram tebaks!

 

♥ ♥ ♥ BAMBI - har gjort glassdessert med MARSHMALL

27 juli 2012 09:58

Det sägs ju att det är starkt att visa sig svag och det tror jag stämmer!

Ha en fin fredag!

http://bambi.alltforforaldrar.se

Mia

29 juli 2012 19:47

Så är det nog men jobbigt när kroppen inte är med en o man känner sig som en belastning.

 

Gila

27 juli 2012 23:07

Fina vän...bara att inkassera på...du är alltid välkommen <3

Mia

29 juli 2012 19:45

Tackar, tackar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...