Om natten kommer det så mycket tankar och känslor. Somliga mer positiva och varma än andra. Jag greppar det som är fint, ljust och behagligt. Jag har så otroligt mycket i mitt liv att vara tacksam för . Inom mig finns en värmade färgton som sprider sig från magen och ut i hela kroppen. Den gör mig lugn. Att kliva upp mitt i natten, i mörkret känns tryggt och skönt. Ingen oro finns just nu.

Jag kan nästan med ett leende tänka på de som vill försvåra mitt liv, de är som en kall jäkla lyktsolpe om vintern. Så länge du inte slickar på den så händer inget. Men väljer jag att gå i närstrid, räcka ut tungan för att se vad som händer, ja, då kommer jag att fastna. Å där får jag sedan sitta tills någon är barmhärtig nog att hjälpa mig loss. Dagens tanke nr1; slicka inte på lyktstolpar när det är minusgrader alt ge dig inte in i strider med tokiga människor för du kommer behöva mycket hjälp för att ta dig loss.

Hjälp är å andra sidan något som jag blivit bättre på att både be om och ta emot. Jag har ju aldrig varit så svag rent fysiskt som det senaste halvåret. Min sambo har inte haft det lätt. Mina barn har varit fantastiska. När min värld krympte för var dag har de hela tiden ändå funnits som en länk utåt. Nu har jag möjlighet att åtnjuta en tids frihet, givetvis med allsköns biverkningar men vad gör det när jag är smärtfri och kan röra mig. Att jag blir som en Michellingubbe i ansikte och över magen gör inget just nu, jag kan ju fungera, nästan som vanligt folk.

Vanligt folk, vad är det egentligen? Såna som jag, eller såna som du? Familjer som äter tacos på fredagen, fisk två gånger i veckan, byter sängkläder varannan vecka och tandborste för sällan? Jag tror jag föredrar ovanligt folk.

På tal om folk, så är ju det benämningen på mängd, hop eller skara. Å till Skara ska a min familj fara med det finaste av folk. En underbar familj på fyra personer som är lite nya för mig. Jonas bekanta eller släktingar... Det är drygt ett år sedan jag lärde känna dem... O vet ni vad, jag blev liksom förälskad i dem allihopa på en gång. Jösses så härligt det är med sådana personer.

Jag tror att Jonas kände ungefär samma sak inför min finaste Karro med familj, ögonblicks förälskelse. Hur kan det komma sig? Ni vet, att man bara känner att man hör i hop?Jag kan få den känslan inför hela familjer, tjejkompisar och kollegor. Nån gång har det hänt med en killkompis men det har sällan slutat bra, tyvärr. Med djur däremot har det sagt klick flera gånger.

Jag älskar djur, en av mina stora drömmar är att förutom katterna och hönsen, ha två fina getter. Jag vill inte ha dem till nåt särskilt, bara att titta på och busa med. Getter är himla sociala djur. Hästar däremot har vi lagt ner. Min dotter ville ju gärna ha en men nu har hon insett hur mycket tid det tar så nu har hon tänkt om.

Omtänk krävs det ibland i livet. Som lärare tvingas man var flexibel alá en gummisnodd. ÖTP =(övertröskelnpedagogik) sysslar vi med lite allt som oftast. Då behöver man vara lösningsfokuserad utan dess like. Är du inte det så äts du raskt upp av den klass som du skulle undervisa. Och uppäten vill man inte bli. Nej, huvaligen... Hemikring så handlar väl flexibiliteten mer om att parera barnens och sambons ex nycker... Inte alltid så kul men....det är då det gäller att hantera livet med den där mjuka värmen som jag uppbådat inom mig.

Somliga människor borde ta mig tusan få sig en uppsträckare för att de verkligen förtjänar det men.... att dela ut elakhet bara för att "jag anser mig ha rätten till det" är inte min grej. Sommliga människor behöver vi stryka medhårs... Och jag kan förstå bitterheten som bor i kroppen på en del. (jag kan heller inte låta bli att tycka synd om dem för bitterhet gör folk så himla osköna)

Just den här förståelsen för allt och alla är ganska jobbig att bära på. Ibland önskar jag att jag bara mötte upp en del personer och sa vad jag verkligen tycker och tänker, att jag använde mig av min roll i samhället,att jag tog fram mina befogenheter och plattar till. Kanske kommer det hända en dag.

En dag när bägaren rinner över... för det kommer den förmodligen att göra och är jag då inte väl förberedd så kanske jag sjunker lika lågt som min motsåndare och det är jävligt lågt, lägre än Glocalnet. Å ska personen i fråga klara sig ur den urladdningen så behöver hon förmodligen hjälp. DÅ räcker det inte med vilken Nisse som helst, inte ens Nisse på Manpower kommer kunna rädda upp det hela.

På tal om hela så har halva natten snart gått, kanske borde jag prova på att sova...n

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...