Direktlänk till inlägg 22 juli 2012
Som en smäll i magen kommer längtan och saknaden efter mina barn. Det är alltid värst första kvällarna. Det som just i dag gör det hela lättare är att de har det och kommer att ha det så bra.
De ska semestra på Öland med sin pappa, bonusmamma och bonusbrorsor. Jag fick höra nåt som kändes så bra när vi satt och åt " den sista måltiden" i dag. Tyra berättade att hon längtat så efter sin pappa och att hon var så förväntansfull inför Ölandssemeatern. Elis höll med. Sånt gillar jag. Tänk så hemskt för de som måste lämna ifrån sig sina kids till den andra parten med vetskapen om att barnen inte vill.
Vid separationer kan ju alla möjliga situationer uppstå. En av de värre måste väl vara när den ena föräldern bildar pakt med barnen om att den andre är världens hemskaste person. Att ha ett sånt barn i sitt hem blir svårt. Spionkänsla och vetskap om att nästintill allt du säger och gör kommer hållas mot dig. Ingen mår bra av detta, inte föräldrarna men framförallt inte det stackars barnet. Detta är vanligt att mammor gör, det finns faktiskt ett namn för det, har glömt förkortningen bara... Ska kolla upp det igen.
Jag gör hellre som Pollack, väljer glädje och växer genom möten. Hur gör du?
Nu ska jag fortsätta odla min blocket mani...
Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem. 2,5 år med bursit i höften. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|