Direktlänk till inlägg 20 juli 2012
Kärlek, en kär lek.... Ofta är det mer allvar än vad det är en lek. Kärleken kan vara bångstyrigt svår, fylld av konflikter och trassel... om man väljer att agera utifrån den inställningen.
När man mött den finaste mannen som finns är det bra mycket enklare och behagligare att välja ett annat synsätt. När situationer uppstår och livet blir krångligt väljer jag att se storheten i den jag delar brevlåda med.
Jag litar på att min finaste aldrig gör saker mot mig av elakhet, svartsjuka, missunnsamhet. Jag tror inte heller att han medvetet hämnas eller ger igen när jag råkat begå nåt misstag.
Jag väljer att känna och visa en stor ödmjukhet inför den kärlek vi har. Jag är så otroligt rädd om den. Ibland slingrar sig tanken fast i mig " det här händer bara en gång".
Överlag i livet så vill jag hellre välja att se det positiva och goda som finns omkring mig. Allt och alla, nästan, förtjänar att ses från den ljusa och goda sidan.
Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem. 2,5 år med bursit i höften. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|