Senaste inläggen

Av Mia - 20 december 2022 14:03

Dagen idag är en dag med så många blandade känslor. Jag är så otroligt stolt över att få vara en del i en så ny skola och organisation.  En skola som verkar i ett "extra utsatt område". Själv tänker jag mera "ett extra utmanande område". Ett område där jag hela tiden måste vara mitt bästa jag, på tå, observant, undersökande, öppen, utmana mina egna fördomar, ställa mig själv till svars, vara ödmjuk, be om hjälp, stötta, bli stöttad men framförallt belysa de framsteg vi gör. För att fixa allt det här måste man vara beredd att sänka sin guard, våga be om hjälp, belysa att man faktiskt inte har lösningar på allt som uppstår men också att man är beredd att söka rätt på lösningarna. 


Den här höstterminen har varit tuff för mig. Efter en smärtsam sommar med noll i återhämtning på grund av diskbråck i ländryggen small det sen till i nacken. Fast, det var inte i nacken det gjorde ont i  utan mer i skulderbladet och jag tappade muskelstyrka och styrsel i min vänstra arm. 6 veckors sjukskrivning, lite helt och lite delvis har jag sedan kämpat vidare. Så glad att jag vägrade operationen för nu är jag relativt okej. Under hela den här resan har jag blivit stöttad av min chef, påhejad av kollegor och känt en längtan. Jag har längtat till jobbet varje dag jag inte kunnat gå dit. Om jag inte hade trivts så väl hade jag nog fortfarande varit hemma på heltid. 


Tillsammans med mina fina kollegor och underbara elever får jag en smärtpaus. Vi samtalar, skrattar, irriterar oss, letar lösningar, stöter på problem hittar ännu fler lösningar och så skrattar vi lite till. En natt med dålig sömn och en dag efter då jag kanske bara fixar 75% av mitt max fylls jag ändå med energi och blir sugen på ännu en dag oavsett hur sömnen varit. Jag tror jag arbetar med eliten av pedagoger. För att kasta sig in i vår verksamhet krävs mod, kunskap, uthållighet och en otroligt bred kompetens. En eleoge till mina chefer som lyckats rekrytera de bästa av bästa.  Att dela lokaler och att samarbeta med särskolan är också helt fantastiskt. 


I dag hade vi höstterminsavslutning. Alla tillsammans i aulan. Så härligt att äntligen få ge fingret till Covid och tränga i hop oss. Eleverna är ännu ovana vid att ses i sådana här sammanhang. Förra året skedde avslutningen digitalt. De senaste två terminerna har vi fått ses i större sammankomster, precis som vi kunde göra innan pandemin. Det är viktigt för "Vi-känslan". Eleverna skötte sig så väl och programmet var strålande. Jag blev både rörd och varm i hjärtat. Alltifrån rolig film från vår julkalender, musiklärarens vackra sång till elevernas engagerade insatser fick mina tårarar att bränna av rörelse  bakom ögonlocken. 


Därefter hade vi knytisfika i vårt nymöblerade personalrum. Ännu en fördel när en skola uppstår. Det blir nytt möbelemang i princip överallt. Tre bord fylldes med alltifrån lussekatter, köttbullar, små laxnittar till friterade sockerbomber från... ja, jag vet inte var?!?


       

Så många bidrog med så mycket gott och stämningen var på topp. Lite sorgligt att avtacka tre fina kollegor som går vidare i livet i form av pension, nytt jobb och andra spannande utmaningar. Jag är väldigt glad och tacksamt att för en kort tid snuddat vid deras stig i livet. 


 

Själv bidrog jag med det enda jag kan baka i julväg. Saffranskorpor. Torra och så men... ändå hemgjorda. 


Nu har jag landat in här hemma. Jag hade tänkt gå en långprmaenad med hundarna men på grund av halkan fick jag tänka om. Jag äventyrar inte min hälsa, ett fall skullejust nu kunna ödelägga min framtid. När hundarna gjort sitt så blev det istället söklekar hemmavid. De älskar det så det känns ändå ok. Hjärngympa kan vara så mycket bättre än en mils promenad. Nu ligger de och småsnarkar båda två. 


I morgon ringer inget larm och jag kommer vara vaken och sova lite hursomhelst. Det är ok det med. En eller två vakennätter är ju ingenting om jag tänker på diskbråcksnätterna. Då sov jag på sin höjd 45 min i sträck och var sen vaken ett par timmar för att sen somna igen. och efter nån vecka var jag en vända på akuten för "rejäl smärtlindring"  för att liksom ens överleva. Så just nu känns livet ändå ganska bra. 


 

Här kommer en bild på Stortorgsgranen som jag utlovade sist. Visst är den magnefik?


Nu önskar jag, alla er, mina nuvarande men också mina föredetta kollegor och vänner ett skönt lov och så drar vi i gång igen i januari med att vägleda och forma Sveriges framtid. 



Av Mia - 15 december 2022 10:49

 

Den senaste veckan har vi gått från geggiga plusgrader och regnrusk till minusgrader och en lätt snöpudrad värld. Trots att solen lyser med sin frånvaro har hela omgivningen blivit så mycket trevligare. Allt är ljusare och ljuden isolerade. 


 

Den här bilden är tagen i dagsljus innan snön kom. Ni kan ju föreställa er hur vackert det är när snönkommit och det är mörkt ute. Jag får ta svängen förbi och uppdatera er med stadens vackraste torggran. 


 

Konsert- och Kongress är en plats som man som kommunanställd ofta besöker. Här har man verkligen julsmyckat vackert. 


 

Storhunden bara älskar det väder vi nu har. Han har, som jag tidigare skrivit, blivit som 3-4 år yngre. 


 

Freja är en riktig liten fryslort. Håller det sig ovanför -5 grader går det bra. Men i morse, när det var -10 då trippade hon på tre ben efter en liten stund. Det blir fasligt kallt om tassarna. 


 

Belvederen i skymningsljus. Ett  väldigt vackert landmärke i staden. 


 

Tidig morgon i Trädgårdsföreningen. 


 

Vattenfallet vid ån. 


Så härligt och tacksamt att rasta hundarna i området kring vattentornet. 


   

Min julläsning levererades i veckan. Jag har redan tjuvstartat med Tatueraren i Auschwitz.


 

Min fina kollega bjöd på persisk "rispudding" med smak av saffran och rosvatten. Jag älskade det. Och hur gulligt var det inte att hon hade med sig i burk till mig i dag. Den ska jag äta med glädje under julen. 


 

I går var det julbord tillsammans med jobbet. I år var vi på Konsert och kongress. Maten var väldigt bra och det fanns mycket att välja på. Ni som känner mig vet ju att fovoriten är allt det kallskurna. Jag saknade dock min "vanliga" sylta. Här fanns bara en relativt hård variant som var gjord på oxkind. 


 

Som den morgonmänniska jag är går jag upp innan fem, tänder ljus och ser dagens avsnitt av julkalendern. Årets kalender, den försvunna kronprinsen" är den bästa på många år enligt mig. Tyvärr vaknade jag med både halsont och hosta i dag. Hoppas det stannar på den här nivån, jag har varit tillräckligt med sjuk under hösten. Ångrar lite att jag ännu inte tagit covidspruta nummer 4. Hade tänkt göra det under lovet. Men jag hoppas och tror att det här bara är en alldeles vanlig förkylning. 


I kväll är det återigen tvättdags men jag ska också slå till och baka saffransskorpor som jag ska bjuda på när vi har avslutning. 


Ha nu en riktigt fin torsdag, nu är strax min lunchrast slut och jag ska gå och var matsalsvärd. Det kan bli en stökig historia då det i dag serveras julbord. 

Av Mia - 6 december 2022 18:15

Så har vi nu kommit in i adventstiden, faktiskt redan passerad 2:a advent. Äntligen har det blivit tid att njuta av vinter- och julbelysning, pepparkakor, julmusik, julbord men även av minusgrader. Jag har verkligen ogillat de senaste veckornas blask som gjort hundarna svartsolkiga på tassar och mage under varje promenad. 


Det var länge sedan jag skrev här så nu kommer en liten bildkavalkad på tiden som gått. 


Till och med bowlinghallen är vacker i mörkret. 


   

Julkrans i Trädgårdsföreningen.


 

Som en installation.


Hur mysigt ser inte  det här ut? Bara snön som saknas. 



 

Gyllentorget. Notera trollsländan. 


 

Härom helgerna fick jag besök av fina vännen och vi passade på att äta kräftor. De var fantastiska. 


 

Utsikt vid Belvederen under en skön kvällspromenad. 


 

Förra året stod enhörningen vid Gyllentorget men jag tycker den gör sig bättre här i Trädgårdsföreningen. 

 

Svanar...


 

Den här killen är så mycket piggare nu när det är kallt ute. Så kul att se. 


 

Jag älskar den här smyckningen. 


 

Adventsmys hemma hos mig. Bocken är på plats och korgen med värmeljus är fylld till bristningsgränsen. 


 

Tomtetösen som jag fick 1978, som femåring är givetvis på plats. Resten av tomtarna och änglarna får vänta lite med att komma på plats. Kanske blir det av i helgen. Vi får se, det beror lite på vad jag orkar. 


Glädjande nog så kommer motoriken i vänsterhand tillbaka lite mer och mer för varje vecka. Det går helt ok att skriva på datorn nu. Jag känner dock att jag fortfarande är svag i både handen och armen men det ska säkert gå att öva upp det också. 


Ha nu en fin kväll och en härlig adventstid. 




Av Mia - 31 oktober 2022 16:56

(från 31 oktober)

 

Jag sitter på expressbussen på väg hem efter en härlig tur till Norrköping. En riktigt bra start på lovet. Helt smidigt tog jag tåget över till grannstaden. Från min dörr och till Resecentrum tar det bara 40 min. Vid stationen mötte M upp, min gamla elev från Ektorpsringen. Vi har hållit kontakten i lite drygt 5 år och setts ett par gånger.

Tillsammans tog vi en promenad genom ett höstligt Norrköping. I Järnvägsparken mötte vi den här filuren


Vi slingrade oss sedan utmed strömmen och upp till Mocca Deli. Där åt vi en sen lunch. Jag tog en svamppasta och mitt sällskap valde en pizza, av den glutenfria sorten. 

Jättegott men min mage är ovan vid pasta och svamp busar gärna till det i magen också.

Därefter tog vi en timmas promenad genom staden. Jag uppskattar verkligen att vandra genom vackra Norrköping.


Heter inte kvarteret typ Katla? Visst är det vackert?!?



 


Mina bilder på detta vattenfall brukar oftast vara upplyst med färger. Nu var vi nog för tidigt ute på dagen men det är glimrande ändå. 


 


Hospitalsgatan, fylld av dessa vackra och färgglada blomsterbollar. Underbart!






Av Mia - 31 oktober 2022 08:39

 


Ja vad kan man säga annat än att hösten verkligen är här. Somliga dagar visar den sig från sin allra bästa och tjusigaste sida. Det är alldeles lagom kyligt ute för en tjocktröja, täckväst och bästa höstkängorna och man nockas nästan av de sprackande färgerna som naturen bjuder på. 


Andra dagar är det klippvarmt, fuktigt av den mist som faller över en och det blir i princip aldrig ljust. Dagar då håret blir frizzigt och hundarna helt svarta på magen och benen. Dessa dagar står inte högt i kurs hos mig. Dock är de bättre än de dagar som bjuder på halv storm och regn på tvären. 


Trädgårdsföreningen, jag verkar liksom aldrig tröttna på att vandra här med hundarna. Jo, det gör jag men då bryter vi av med promenader runt ån eller upp mot vattentornet. Det går inte så fort nu för tiden. Kimmo vill nosa en massa medan Freja drar som den starkaste av slädhundar. Det måste se kul ut när jag kommer med en hund framför och en i släptåg. 


   

Man är duktig på att ljussätta här. 


 

Jag är aldrig rädd när jag går här i mörkret. Kanske dumt med tanke på det antal våldtäkter och våldtäktsförsök som varit under året och framförallt sista månaden. Jag känner mig trygg med hundarna. Å andra sidan verkar våltäkterna vid flertalet tillfällen ha skett i grupp och då är knappast mina hundar nån säkerhetsåtgärd. Men på nåt vis vägrar jag att begränsas och sen tänker jag "jag är så gammal nu att jag är säker bara därför". 


   

Visst är det fint? Lyktorna som lyser så varmt och ombonat. Den här delen av parken vetter mot US: 


 

Små saker som gör mig löjligt glad. Min novemberkaktus blommar, om än nån vecka i förväg. Jag köpte den förra året och då var den full av knoppar. Så klart klarade den inte flytten från blomaffären. När den sätter knoppar är det superviktigt att man inte flyttar eller vrider på krukan. Nu är det översållad med knoppar och ett par har redan slagit ut. 


 

Det där med hälsan... Jag är bättre, har inte lika ont utan jag kan hålla det i schack med panodil och paraflex. Jag sover bättre men muskelsvagheten och känselbortfallet är ännu ett faktum. Min finmotorik lämnar en hel del i övrigt att önska. Bara att skriva på datorn är en frustration och utmaning. Den här veckan kommer jag därför att jobba massor med ljust de bitarna. I torsdags var jag på Vc för koll, provtagning, en ny MRI-remiss och prat om hur mycket jag klarar att jobba. Sista två veckorna har jag jobbat 75% vilket rent fysiskt varit lagom. Men... jag blir superstressad av att inte vara på plats heltid så from i dag är jag uppe på 100% igen. Det är ju bara att pröva sig fram. Glädjande nog var mitt blodtryck lägre än när jag var inlagd så teorin om att det skjutit i höjden pga långvarig smärta och sömnbrist kanske stämmer. Nya prover togs för att kolla av kalciumnivån och lite annat. 


 

Jag har ju kaxigt alltid sagt att jag tål ALLT förutom de bruna sjukhusplåstren. Just därför har jag fått sån där tejp istället. Tydligen tål jag inte den heller. 


 

Jag har aldrig jobbat på en enhet som tar tillfället i akt att fira allt som firas kan. Vi får semlor, kanelbullar, chokladbollar (alltid på min födelsedag) och som nu; godis. Ibland, när det varit en tuff vecka, kanske pga stor personalfrånvaro eller om något hänt, får vi uppskattning i form av något gott men också ett tacksamt och peppande mail från vår ledning. Det här är utan tvekan min bästa arbetsplats någonsin. Å då har jag ändå haft bra arbetsplatser innan. 


 

Lite blurrig bild men det gör ju inget. Det är lite blurrigt när man på kvällen kan tända ljus, krypa upp under en filt med Freja tätt intill, en kopp té och kanske en bra serie. Jag har sagt det förr, hösten är magisk på så många sätt. 






 

Efter det fatala missödet med gyrosrullen har jag nu hittat vägen till nästa snabbmatsställe. Det tog nästan två år innan jag gick dit utan sällskap för att handla med ett par burgare hem. Det skulle nog kunna bli en vana så det kanske är bra att de snart ska slå igen. Jag undrar vem som ska ta över lokalerna? Trist om det blir som med gamla Skandiamäklarnas lokaler. Sen 1,5 år står de tomma med brunt skyddspapper på skyltfönstrena. Ingen snygg utsikt för mig. 


I dag är jag som sagt ledig och ska ta en sväng till Norrköping för lunch i trevligt sällskap. Jag gillar att ta tåget men föredrar nog expressbussen. Tyvärr har den uppehåll mellan 10-14. Dessbättre kan jag nog ta den hem. Jag hoppas ni alla får en härlig dag. 


Av Mia - 28 oktober 2022 18:58

Inte ens på skyltfönstret får de till det. De serverar RULLER vad är ens det?

Kanske de fettknölsfyllda bröden de gav mig i kväll. Så äckligt. Så vidrigt. Jag kräktes som aldrig förr. Inte det fredagsmys jag tänkt mig. Den snabbmat jag önskat.

Så proffsigt. Borde de ens få ha ett företag som lyder under hälsomyndigheten?

Nope.

Vidrigt o äckligt. Beklagar min egen lathet somnade närmaste pizzeria ALDRIG mer.

Av Mia - 17 oktober 2022 15:00

Nu var det omigen länge sedan sist. Det beror till största del på att jag har mycket svårt att använda vänster hand när jag skriver men också att jag känt mig väldigt gnällig, hopplös och lite låg. 


Rent fysisk så är livet allt annat än toppen. Den här jäkla smärtan i axleln och skuldran som stålar ut i armen handikappar verkligen. Fingrarna i vänster hand domnar och det känns ganska så hopplöst.  De senaste två veckorna har jag jobbat 50% men i dag gick jag upp på 75%. Jag hoppar i säng redan vid 19-tiden och somnar relativt fort men vaknar efter ett par timmar och kan inte somna om då det gör för ont. Då måste jag upp, ta värktabletter och vandra runt nån timma innan jag kan lägga mig igen. Den här ryckiga sömnen sliter något enormt. 


I tisdags var jag hos sjukgymnasten. Han verkar jättebra men kom väl inte med så god prognos. Han tror att det finns ett diskbråck i halsryggen, mellan 6/7 halskotan, som trycker på nerverna och att det är därför som inte de antiinflammatoriska läkemedlen hjälper. Vi bestämde att jag ska testa laserbehandling fyra gånger de närmaste två veckorna. Hjälper inte det så anser han att jag måste få en ny röntgen och eventuellt operation. Det är inget bra att gå runt med nervpåverkan så här lång tid för då kan nerverna bli permanent skadade. Fy fasiken, vill helst inte tänka på det. 


 

Jag valde Health Care för att de ligger endast fem minuter bort ifrån mig. Det ska vara enkelt och smidigt om man ska orka ta sig till och från. Jag är nu uppe i frikort så då gäller det att gå så ofta som möjligt för att få ut det mesta av det. 



Jag är ändå glad att vara på jobbet. Skönt att träffa vettiga, vuxna människor men jag har också saknat mina elever. Under tiden jag varit sjukskriven har hösten verkligen gjort sitt intåg. Det är så vackert och njutbart ute. Ja, kanske inte de dagar då regnet öser ner i spridda skurar. I går hade vi ett rejält åskovädder över Linköping, supermysigt. 


 

Trädgårdsföreningen byter färg. 


  

Jag har faktiskt börjat längta efter att man ska sätta upp vinterbelysningen. Men ännu dröjer det nån månad. Jag minns hur glad jag blev förra året. Just på min gata satte man nog upp de finaste ljusgirlangerna. 


Höstplanteringarna är färgsprakande och härliga. 


   


Kimmmo trivs med det svalare väderläget. Han smälter ihop fint med höstfärgerna. 


 

Det här var ju mitt duschrum under ett par veckor. Allt annat än fräscht. Men jag överlevde det också. 


Det var i den här källargången jag fick gå när jag behövde gå på toaletten. Inte den bästa av upplevelser. 


    

Men så blev det klart till slut. Jag har badat flera gånger under helgen. Att ha egen toalett är en lyx, har jag lärt mig. Men man klarar det mesta. Är numera expert på att kissa i bunke på nätterna. 


När livet är lite motigt gäller det att belöna sig själv med sådant som man tycker om och som förgyller tillvaron. Doftljus från Lagerhaus. 


  

Favoritpennor från Akademibokhandeln. 


   

Liljor, tyvärr var de utan doft. Jag gillar de som doftar allra bäst. 


 

Två godingar i en. Kan rekommendera den. En klar favorit. 

 

 

Nu hoppas jag att ni haft en fin måndag. Här i stan har vi haft en underbar höstdag så här långt. Strålande sol, hög och klar luft och jag har fixat arbetsdagen på ett bra sätt. Nu är det dags att svida om och gå till sjukgymnasten för veckanas första laserbehandling. 

 

Allt gott till er!

 

 



Av Mia - 29 september 2022 00:52

Naproxenet har helt slagit ut min mage. Jag måste gå på toa minst en gång i timmen. Är typ livrädd när jag går ner i källaren. Funderade på att ta en kniv med mig men skulle nog inte våga använda den. Har ingen kavel, den skulle annars varit perfekt. Jag hittade en sån där klädstång på 60 cm som jag tar med mig.

Hoppas jag slipper använda den.

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards