... bara effektiv och verksam. 

Ja, även den här sommaren har varit en ganska smärtsam och inskränkt historia. Men å andra sidan så vet jag ju att EDS påverkar kroppen på detta sätt. De allra flesta med min sjukdom är heltidssjukskrivna. Just nu är det höften som spökar, sedan januari. Jag har ätit naproxen, kortison, fått sprutor, sjukgymnastik och akupunktur. Jag har bra dagar och mindre bra dagar. 

Den här veckan har jag trotsat det onda genom att tvätta, dammma, dammsuga, svabba och träna. Läkaren säger att det inte förvärrar mitt tillstånd utan att jag kan "ta i lite". Är dock orolig hur det ska gå när jag börjar jobba nästa vecka. Men som min fina chef skrev i ett mail "Hälsan först". Av 7 chefer har 6 varit helt fantastiska. Tacksam att jag "valt" rätta arbetsplatser. Jag har faktiskt bara haft 4 under mina dryga 25 år som lärare, chefer alltså. 

I dag har jag hunnit varit hos min sköterska för provtagning, tränat och sedan gått en långsam promenad runt ån. Det finns löpband på jobbet men jag går hellre ute så jag får dagsljus, frisk luft och lite att titta på. Det låter, när jag vandrar runt i staden, som att Linköping har många turister. Jag har hört både nederländska, tyska, danska, franska och ev italienskat. Kul! Linköping är en fin stad. Påminner lite om Tallin med sina slingrande gator, gamla byggnader och vackra torg. 

Mellan alla "måsten" och serier så väcker jag hjärnan till liv, jobbmood., med lite tankeväckande läsning. Den ena boken har jag läst sedan tidigare men bläddrar och kollar mina överstrykningar. Jag hittade också mina anteckningar från några föreläsningar vilket alltid är bra att påminna sig om. En vecka kvar till jobbstart och jag längtar verkligen. Är sååå nyfiken på hur det gått med renoveringarna. Skolan är på väg att bli den lyxigaste och den mest elevanpassade som jag arbetat på. Utemiljön är stimulerande med alltifrån uteklassrum till olika klätter- och gungställningar. En konstgräsplan har vi också tillgång till. Inomhus har ljudet helt dämpats genom anpassade golv, väggar och annat. Jag är faktiskt inte så lite stolt över att vara en del av en nystartad skola. 

Nu ska jag ta en liten lunch och sedan läsa en helt "vanlig" skönlitterär bok. Jag har något kapitel kvar på "Där kräftorna sjunger" men pendlar mellan den och Denise Rudbergs "Det första chiffret". Rekommenderar båda böckerna väldigt mycket. Älskar böcker där jag får googla fram kartor, kolla årtal och se hur väl det stämmer med verkligheten. 

Nu önskar jag er en fortsatt fin onsdag. 

  Efter en vakennatt på grund av höftsmärtan lyckades jag slumra till och från mellan 6-10. Absolut inte tillräckligt med sömn för att man ska känna sig ok. Jag har dock klarat mig på alvedonen vilket i sig är en halv seger. 

Jag har varvat dagen med att kolla serier, läsa och göra en grundstädning. Två svängar till Coop har det också blivit. Farligt dyrt med dessa små, spontana handlingar. Tog en extra sväng runt kvarteret i sakta mak. Ibland är vila det som hjälper ibland är det rörelse. Just i dag har jag gjort en blandning. Men när höften ballar ur så haltar jag så nu gör även knäet ont. Ja, ja... det är ett jävla skit men jag är ju lovad hjälp. 

Under kvartersrundan så började det att åska och sen kom spöregnet. Himlen var näst intill svart men nu, så här på kvällskvisten, har det klarnat upp. Jag tänker att regnet behövs för vi vill ju inte ha en massa skogsbränder. 

I kväll blir det nog en tidig läggning för mig. Är trött för all denna smärta tar luften ur mig. Men först nåt avsnitt av nån serie jag följer. 

Önskar er en trevlig helg. 

  Jösses vad jag har sovit sista nätterna. Jag sover 10-12 timmar per natt. Konstigt nog känner jag mig inte riktigt utsövd när jag vaknar. Skönt ändå att vara ledig så möjligheten att sova så länge jag vill finns. Om jag tittar i backspegeln så inser jag att jag fysiskt har haft ett skitår. Förra semestern ägnades till största del på rygg i soffan pga diskbråck. Jag hann precis bli skapligt bra i slutet av semestern. Därefter jobbade jag en månad och så slog diskbråcket i nacken till. 6 veckors full sjukskrivning. Då sov jag bara 45 minuter i streck sen var jag uppe och vandrade ett par timmar. Den smärtan var den värsta jag upplevt. I dag är jag nästan återställd, kanske lite svag i vänster hand och jag märker att handen skakar lite och fingrarna är fumliga. 

När julen kom fick jag covid och var riktigt dålig i nästan två veckor, ingen återhämtande ledighet där heller. En olycklig hundpromenad där jag ramlade och fick en fraktur på höger handled... & veckor med skena blev resultatet. Sen har jag drabbats av diverse småolyckor. Den senaste var ett fall där jag spräckte läppen och behövde tejpas. Egentligen skulle jag behövt sy men med tanke på min EDS som ger kraftig ärrbildning så valde läkaren tejp. Han sa att om man syr kommer jag även få ärr av trådarna. Så bra att han tog sig tid och kolla mina diagnoser och fattade ett klokt beslut.  Det är jag tacksam för. Jag måste säga att jag fått sån bra hjälp av min "nya" vårdcentral. 

Jag vet att många gläds åt solen och värmen. Själv tycker jag det är ganska jobbigt. Jag håller mig gärna inne, nära fläkten. Promenader får tas på morgonen eller efter åtta på kvällen. Gymmet är också en bra plats att vara på. Tjejdelen på gymmet ligger en trappa ner och är underbart svalt. Jag ska ta en sväng dit runt lunch i dag. Att träna är viktigt för mig inte för att bygga muskler utan mer för att få ökad cirkulation i kroppen under kontrollerade former. Att använda lösa vikter funkar inte så jag håller mig till fasta maskiner där det är svårare att felbelasta. 

Jag har ägnat mig åt silverputsning de senaste kvällarna. Jag tänker att det kan vara kulo att börja använda mammas och mormors smycken. 

Jag tror mamma fick detta väderurssmycke av mormor nån gång på 80-talet. Tror jag ska börja använda det trots att jag är oxe. Mamma var inte ens väderur utan jungfru. Tror att det har att göra med nån resa till Kreta. 

Baksidan av sommar och skogspromenader. Jag verkligen hatar alla fästingar. Bella är så duktig att gå i koppel utan att dra men att ta bort fästingar eller klippa klor är supersvårt. 

Varma dagar är jag helt galen i kalla latte med salty caramell smak. den här var från Waynes men den bästa finns på Café Gyllen. 

Fixat naglarna. Känns sommarfräsht.  

Nu önskar jag er en fin dag.

När våren kom så kom den supersnabbt. Plötsligt blommade syrénen, planteringarna i Trädgårdsförening och då gällde det att passa på att njuta. En fika på Babetts kändes helt rätt när värmen, ljuset och syrendoften kommit till oss. 

När fontänerna fylls på kan man vara säker på att våren verkligen är på väg över mot sommaren. 

Hospitalstorget, lika vackert på sommaren som på vintern. 

Av en händelse råkade vi gå förbi Slottsparken samtidigt som kungen och drottningen. 

En tidig helgmorgon på Sankt Larsgatan. Här behövs inga filter. Vackert så att det nästan gör ont. 

När livet kändes lite tungt så åkte jag hem till bästa kompisen. Tillsammans promenerade vi runt i mina gamla kvarter. Här är radhuset som vi bodde i från det jag var drygt tio år. 

Numret på  porten där jag så många gånger sprungit upp och ner i trappen. Vi bodde här mina första tio år, på tredje våningen. 

Nästan så man blir sugen på att gå ut och plocka fläderblomster för att göra saft. Men bara nästan. 

AW i trädgårdsföreningen i går kväll.  Tyvärr har min kropp sagt stopp och jag klarade bara att vara kvar en timma. Jag tycker ändå att jag borde hyllas lite pga min ansträngning. 

Klostergatan, i morse. Jag verkligen älskar de här gamla husen. På något vis lyser de upp min tillvaro. 

Nu har även jag fått ta sommarlov. I år hoppas jag att det blir tid för återhämtning och ork att genomföra inplanerade trevligheter. Många av mina vänner har gjort som jag, tagit semester. Andra har sin att se fram emot. Hur som helst så vill jag passa på att önska er en härlig midsommar. Här och nu regnar det i Linköping vilket jag faktiskt gläder mig åt. Sol är dock utlovad till helgen. 

Ha det gött!

  Jamen så kom då dagen, som vissa tyckte var "den största dagen i ens liv". Sorry to say... men två barns födelse, dop, konfirmation, studenter, mina egna examens, dotterns förlovning, begravningar, hundadoptioner, hundbegravningar å fastersförlust (efter föräldraförlust)... Kanske är jag galen men att bli 50 står sig slätt emot allt detta. 

Men absolut, dagen var bra. Jag uppskattade alla som tagit sig tid att maila, messa, skicka blommor, skriva brev och mycket mera. Jag hade ju faktiskt avböjt firande. En av många anledningar var att jag fyllde mitt i veckan, kraften fanns inte att fixa i hop något där och då jag i princip skulle bjuda mina nära på en fest där de blev uppassade av mig. Borde inte den som fyller år bli bjuden på en brakfest och bara bli servad och ha det gött?

Skit detsamma, nu har jag passerat 50. Ändå med en tacksamhet trots en massa aber. Jag blev, trots att jag undanbett mig, fint firad på jobbet. En gudomlig bukett, ett fint armband från mina älskade kollegor, blombud hem och samtal från närmast anhöriga. Hur fint var det inte att min arbetsgivare (den bästa jag haft under mina 26 år som lärare) bjöd båda Ulleviavdelningarna på tårta. Min födelsedag är ju på Chokladbollensdag så nu är jag lite skyldig att återbjuda. Å det gör jag så gärna.  

Så god!

Tacksam. Tänk att de visste att Edblad är en av mina absoluta favoriter. 

Själv fixelidonade jag på balkongen.

Finaste kollegan, Hanna, hade läst av läget. Jag älskar Mårbackapelargoner och har äntligen börjat läsa igen. Som jag längtar efter att sätta tänderna i dessa. Kanske blir det i helgen?!?

Bästa vännen skickade pricksäkert blombud. 

Å jag fixade tilltugg. 

Freja har sommarnjutit.  Det gläder mig. Själv väntar jag på min nästa kortisonspruta i höften på måndag. Vi förlitar oss på den behandlingen. Funkar inte det så vet vi vad som gäller. Röntgen, omdöme, ledutbyte.  Å landar vi i det värsta, att byta ut leden, ja då kommer jag aldrig mer jobba full styrka. Så för fasiken, håll tummarna för mig.  

För först kommer höfterna, sen axlarna å därefter knäna å sen rullar det bara på. Å det är inte rättvist för en femtioåring. 

Nu ska här mumsas kycklinglår innan det är dags för sängen. Jag önskar er alla en fin långhelg.  

Fy faan! Vilken plåga. Min KBT mer eller mindre tvingar mig att titta igenom och analysera Kimmos dåliga hälsa strax innan han vandrade över regnbågsbron. Allt för att min hjärna ska fatta att jag inte mördade honom.


Så jäkla svårt. Jag är visst fast i vinkelvolten.

Sommartid har inneburit ett flertal vackra mornar med magiska himlar, fågelkvitter men också ett inibängens skränande på måsarna. Freja och jag njuter i fulla drag på våra morgonpromenader. Jag tror de är dagens bästa. Hon är så lycklig och glad att jag faktiskt för en stund kan glömma att vi saknar en fyrfoting. Det är fortfarande väldigt tungt. Jag kan prata om hur han var men inte om slutet. Hjärtat orkar inte liksom med det. På kvällarna vilar jag mig i tryggheten att ljuset brinner vid hans urna. Jag har fått en ritual att vid läggdags lägga handen på locket och säga "God natt vännen, älskar dig". Kanske inte helt friskt? Kanske gör det mig mer skada än nytta. Det får jag fråga specialisten om... Men just nu ger det mig lugn, ro och lite trygghet. 

Den här veckan var ju en så kallad "kortvecka". Onsdagen spenderades på hotell Ekoxen, lyxigt nog bara 4 minuter från där jag bor. Konferenser kan för en del ses som "en lyxig dag" men jäklars vad jobbigt det är både för knoppen och kroppen. Fantastiskt lärorikt men för mig sinnessjukt jobbigt med allt sittande. 

Efter den stillasittande konferensdagen tog jag tag i hemmet. Ni vet, plocka, slänga, damma, dammsuga och allt det där. Det innebar även att byta månadsbild, lite sent förstås, i tavlan. Jag älskar den, den bär så många minnen, alltifrån min egen skolgång till alla mina fina år på Ektorpsringen. 

Jag har aldrig arbetat på en arbetsplats, skola, där man firat och visat sina medarbetare så mycket uppskattning som på Ulleviskolan. I dag möttes vi av det största påskägg jag någonsin sett live. Det är givetvis inte bara i form av sötsaker som jag känner att min och mina kollegors insatser uppskattas. Vi har tacksamma elever (oftast) och stöttande vårdnadshavare och en ledning/ledningsgrupp med ett fint helikopterperspektiv över verksamheten. Man ser verkligen till elevens hela dag och inte bara till enstaka lektioner. 

Vi var ett gäng som pratade chefer i dag. Och jag sa att under mina dryga 25 år som lärare har jag ALDRIG haft en dålig chef. Fast jag fick pudla lite, en dök ju upp och efter ett år med hen bytte jag arbetsplats efter 20 år. I dag kan jag ju vare hen tacksam då det var hen som fick mig att ta mig an nya utmaningar. Att bli mattelärare på högstadiet under en tid. Och helt plötsligt insåg jag att det inte alls var farligt att byta jobb så efter drygt två år hamnade jag sen där jag är i dag. 

Just den här veckan har jag varit extra tacksam gentemot de jag arbetar närmast. Vill inte gå in i detalj men det stöd jag får av dem är ovärderligt för mig och faktiskt min livkvalité.  

Jag snodde (nej, jag bad om lov) skott från en ampellija som stod i personalrummet. Efter en alldeles för lång tid i vattenglas på mitt rum på jobbet så fick de i dag följa med hem och hamna i jord. Just nu ser de lite ledsna ut men jag tror att de kommer piggna till vart efter. 

När man inte har bil så sparar man pengar. Pengar som jag emellanåt spenderar på hemleveranser. Tidigare i veckan fick jag hem lite småplock från IKEA, för bar 49kr i fraktavgift. Fantastisk, jag slapp ta bussen dit. Jag slapp (min höft är galet inflammerad just nu) gå runt och plocka det jag ville ha och jag slapp konka hem det på bussen. 

Vis av erfarenhet gjorde jag samma sak med denna enkla, billiga hylla/sideboard från Jysk. Just den här lilla väggsnutten har varit väldigt kal och kall. Inför påsken kommer skålen att fyllas med godsaker. 

På tal om påsk så har jag nu lov. Det ska fyllas med middag med barnen, umgänge med vänner, en tur till Norrköping på tisdag för att träffa min gamla elev som jag längtat efter. Samma dag har min fina vän lovat hämta upp mig så jag kan få åka och lämna en ros vid  hennes systers, som också är min gamla kollega, grav . Därefter ska hon skjutsa mig till Skärblacka och Kullerstads skogskyrkogård så jag kan få plantera hos mamma. Det ska bli både skönt och bra, så länge sedan jag var där. 

Resten av veckan kommer innebära ett besök, igen, hos sjukgymnasten. Nu med fokus på handleden men även en koll av höften och diskbråcket i nacken.  Jag hade behövt få en ny kortisonspruta men det går inte. Mitt körkort har lyckats glida ut mobilfodralet och jag måste beställa ett nytt. Suck!! Man måste ju identifiera sig vid sjukvårdsbesök. Ja, ja, jag var och tog nya bilder i dag och har fått hem handlingar att fylla i från Transportstyelsen. Allt kommer lösa sig även om det blir lite krångligt. Jag får ge min vän fullmakt på apoteket så jag kan få ut min nya medicin iallafall. 

Nu ska jag strax ner till tvättstugan och vända runt ännu en gång, sen ut med Freja osv... Det kan bli en lång kväll men i morron kommer inte klockan att ringa och det är ju underbart. 

Nu önskar jag er en härligt fortsatt skärtorsdag och en härlig långfredag!

Då så sitter vi här igen med de förbannade proven. De där som ska visa hur det står till med elevernas kunskaper i kärnämnena. Jag känner, som varje år, en brutal förtvivlan. Hur ska våra sexor kunna klara dem? jo, några få gör det så klart men inte det stora flertalet. 

En "vanlig elev" hos oss kan ha flytt vid 5  års ålder från Syrien, hamnat i Turkiet och kanske gått nått år i skolan där för att sedan fortsätta flykten tillsammans med familjen till Tyskland. Där kanske man hann gå lite i skolan innan man slutligen vid 8-9 års ålder hamna i Sverige. Linköping kan vara ort nr 3 de bor på. Vad gör allt detta med ett barn? Det säger sig väl självt. Total språkförvirring, ofta en känsla av otrygghet, bärare av det trauma som krig och en flykt innebär. Hur i helskotta ska de kunna klara ett prov som är uppbyggt för att passa svenskfödda medelklassbarn. De saknar fullständigt de referensramar som krävs för att ens ha en chans. 

Vi tar även emot elever som bott i flyktingläger i hela sitt liv. Dessa barn har fullt upp med att försöka förstå sin omgivning, den västerländska kulturen, lagar och alla oskrivna lagar. Bara att stå i led och förstå att alla kommer få mat så att man blir mätt när vi går till matsalen. Att äta med bestick är en självklarhet för mig men så äts inte maten på alla platser i världen. Vissa använder pinnar, andra händerna och en del är vana att "fånga upp" maten med en brödbit. 

Nu förväntas just dessa elever kunna skriva texter som är så främmande för dem att det står stilla i huvudet på dem. Visst, vissa elever som varit här väldigt kort tid blir undantagna men har du bara gått tre år i svensk skola så är det ohyggligt svårt. Man kan inte prestera som en elev som är född i Sverige, gått 4-5 år i förskola och sedan hela låg- och mellanstadiet. 

Just min skola kommer att få uppmärksammt lågt resultat på NP. Precis som vi får när det gäller betygsläget. Lite som man har det i den mer omtalade skolan Rosengård. Men hur eleverna och pedagogerna än kämpar kommer vi aldrig att komma upp till ett genomsnittligt resultat. Det är omöjligt då mer än 95% av eleverna har annat modersmål och fler än hälften varit mindre än 5 år i Sverige. 

Jag är stolt över varenda unge som i dag kämpade sig igenom den här skiten. Jag hoppas bara att de inte blir helt nedslagna av det faktum att de inte når nivå E. Jag ska göra mitt bästa för att visa vilken enorm utveckling de har gjort under tiden hos oss. För mig är det det som räknas. Så det så!

Politikerna kommer bli bekymrade och ifrågasätta oss men vi har förklaringar och svar på allt. Nu tänker jag att det är deras tur att ta ansvar över att det blivit så här.