På mina mångfaldiga fackliga utbildningar har denna förkortning lyfts otaliga gånger. TIFR= TId För Rflektion. Så otroligt viktig och så utvecklande. Många fixar detta på ren erfarenhet eller bara tack vare den personlighet man är. Andra behöver tid avsatt i sitt schema och stöd av frågor som de ska tänka kring. Själv använder jag min restid till reflektion. Vad gick bra? Vad gick mindre bra? Vad kunde jag gjort annorlunda? Hur ska jag tänka nästa gång? Ja, mitt huvud är ofta fyllt av frågor. När jag sedan kliver innanför dörren och möter mina hundar släpper jag helt jobbet. Sen är inte allt svart och vitt. Jag vaknar också uppp på nätterna med huvudet fyllt av frågor och ibland svar. Då skriver jag ner det på ett noteringsblock och kan lätt somna om. Min strategi för att inte ligga vaken och grubbla. 

Sen har vi ju alla andra struliga tankar och funderingar som snarare hör i hop med privatlivet. De som rör mig och de som rör mina barn. Där är jag en sopa. Jag är en ältare i perioder. Det som hjälper mig är ofta att skriva och att tidsbegränsa. Annars går jag ner mig i mörkret. Jag skriver här i bloggforumet men har alltid skrivit dagbok, inte så där slaviskt varje dag men vid behov. Känner jag att jag behöver gräva i det känslomässiga djupet så avsätter jag en timma eller så till det. När timman har gått måste jag släppa det ochgöra och tänka på annat. 

I dag vet jag inte om jag är ovanligt känslig eller filterlös men nyheterna om utvecklingen i Ukraina gör mig så rädd och orolig att jag kände hur tårarna ville komma och faktiskt gjorde det. Både med tanke på min ålder och den historiska kunskap jag har så är det här början på något hemskt. Jag tänker på människorna där, som redan innan invasionen hade det väldigt svårt och fattigt. Bilder visar hur förskolor träffats av misiler, civila som både dödats och skadats. Jag minns Syrien, forna Jugoslavien och många andra platser men det här känns värre och kanske närmare på något sätt.  Ryssland är ett stort land med mycket makt och resurser att använda i ett krig till det kommer en galen ledare. Tankarna snurrar också kring hur vi ska kunna hjälpa människorna på plats. Hur ska vi kunna hjälpa de som kommer att komma till oss som flyktingar. Har vi lärt oss något av historien? Just nu står nyheterna på hemma hos mig men jag kommer behöva begränsa mitt tittande för att inte bli fullständigt bruten. 

"Ett storkrig som vi inte sett sen andra världskriget" Är det nu tredje världskriget startar? 

Gårdagen blev en bra avslutning på veckan och fin start på lovet. Det var klart och ljust ute, småfåglarna kvittrade och givetvis kom vårkänslorna över mig redan på morgonen. Fredagarna är som alltid fyllda av möten, jag hade både utvecklingsgruppsmöte och EHT. Sammanlagt har jag tre timmars möte och träffar bara två elever för undervisning individuellt. Låter kanske chill men de här mötena ställer stora krav och man ska hitta lösningar ganska så fort och framförallt får vi som sitter i grupperna "uppdrag" att utföra under kommande veckor. Vad vi ska göra är lite beroende på vilken yrkeskategori vi har. Jag gör ju så klart andra saker än vad kuratorn, skolsköterskan eller rektorn. Tanken är att vi kompletterar varandra så att vi kan stötta elever och pedagoger på alla möjliga sätt oavsett om det är fysiska-, psykiska-, inlärnings- eller andra svårigheter en elev har. Ofta handlar det också om dookumentationen, den kan vara snårig och svår och jag får många frågor och funderingar kring hur man ska uttrycka sig och hur detaljerad man ska vara. 

Jag kom hem tidigt i går trots att jag passade på att handla på vägen hem. Det är inte mycket som slår att komma hem medan det är ljust ute, solen skiner. Jag och hundarna tog en riktigt skön långpromenad genom trädgårdsföreningen och upp genom skogen mot vattentornet. På tillbakavägen gick vi genom Hejdegården, ner mot ån och sedan hemåt. Så mysigt och härligt att njuta långsamhetens lov och låta hundarna sniffa på pee-mail så länge de bara kunde. Det är inte bara andra hundarns dofter och spillningar hundarna upptäcker. I går såg vi lämningar efter både rådjur och det jag förmodar var räv. Djurliv in på knuten helt enkelt. 

Att ströva långsamt och ge mig tid att se mig omkring på riktigt är vilsamt för själen. Ofta tittar jag men ser inte riktigt, speciellt om det berömda ekorrehjulet snurrar på för fort. I går kunde jag upptäcka många olika vårtecken. 

Snödroppar eller vintergäck (som de ibland kallas på danska) är ena riktiga luringar. De ploppar upp efter en natt känns det som. Turligt nog är de ganska så tåliga vilket krävs då vädret är bra lurigt så här års och i vår del av landet. 

Det händer en del i Trädgårdsföreningen. Förra året rev man tex upp asfalten och ändrade promenadvägarna till stråk av grus och sand. Absolut mysigt för mig som tar mig fram med lätthet och njuter av ännu lite mer naturkänsla. Jag kan dock inte sluta fundera på om de som går med rullator eller rullstol tar sig fram lika lätt. Hur blir det när det blir skyfall igen? I höstas blev det som floder i nerförsbackarna och gångarna mer eller mindre spolades bort. Precis  bakom byggstängslet har det grävts en relativt stor grop. Jag kunde inte se någon skylt någonstans om vad det ska bli men jag gissar på en damm. Spännande!

Vår i går, vinter i dag. Bilden är tagen nu vid femsnåret på morgonen och snön vräker fortfarande ner. Jag bara gillar läget. Hade gillat det på riktigt om det bara var några minusgrader. Det här blir bara slask och smutsiga hundar när vi går ut. Känns skönt att vi gick så långt i går för då kan jag utan dåligt samvete ta de lite kortare turerna i dag men i gengäld gå lite oftare. 

Jag ska bland annat använda dagen i dag till att gå en sväng på stan, jag har lite ärenden jag behöver göra, saker som ska handlas och så kommer det bli en fika också. Får se om det blir något av de gamla vanliga ställena eller om vi provar på något nytt. Jag gillar inte Espresso House även om deras kaffe och urval av fikabröd och smörgåsar är fantastiskt. Miljön är inget för mig. Jag vill ha en lugnare tillvaro med högre mysighetsfaktor. Turligt nog finns det flera ställen att välja på. 

Jag hoppas att ni liksom jag vaknar utvilade i dag och får en bra start på helgen. Har du precis som jag en veckas ledighet så önskar jag att du får vara frisk, får tid för både roligheter och återhämtning och att du laddar batterierna för att orka köra hårt fram till påsk sen. 

I går fick jag en timmas sovmorgon, i dag två. Underbart! Å andra sidan släckte jag ett par timmar senare än vanligt. Jag gjorde väl som de flesta andra i Sverige, satt och dumglodde på Mello. Är det min ålder eller är det bara som så att bidragen är sämre än nånsin så här långt och produktion och manus sisådär. Nej, tacka vet jag Mr Björkman och herr Sillen. De kunde sina saker. Jag bytte kanal efter bidragen, där var min uthållighet totalt slut. 

Klockan 07 hemma hos mig, 30 minuter senare är det nästan dagsljus ute.  

Jag har givetvis varit ute med hundarna. Det var ganska blåsigt men ljummet ute. Klockan är strax halv åtta och ljuset är redan här Och bär löfte om en bra dag, en fin vecka och därefter 9 dagars ledighet. Som vanligt inför loven har jag en del inplanerat såsom att träffa kompisar, hänga med barnen, gå ut och äta och så bio så klart. Det var år sedan jag var på bio. Jag kollade lite för att se vad som går just nu men det var inget som verkade superbra. Men vi ska ändå på bio, bara för att.

Det här med att ringa från oidentifierat nummer till mig är sällan en bra idé. Vill man vara anonym eller har så starkt integritet att man inte visar var man ringer ifrån så respekterar jag det genom att inte svara. Vi kan väl säga som så att det inte är många samtal som är skyddade som jag på något sätt gillat eller uppskattat. Kvart i åtta i går hände det igen, jag svarade inte. Men när det sen ringer igen, en kvart senare, förvånar jag mig själv genom att svara. Det är X. En gammal elev från mitt förra jobb. De hade nog bara tänkt busringa. Ett gäng ungdomar utan något att göra och som då kommer på att de ska ringa sin gamla lärare. Ganska gulligt egentligen även om jag hörde att hen försökte vara både kaxig och tuff. Trots det fick jag omigen frågan om när jag kommer tillbaka, varför jag slutade och så vidare. Jag fick också veta att de bytt lärare flera gånger efter mig, stackars barn. Det gjorde lite ont i mig. Att de om och om igen blir svikna och lämnade av viktiga vuxna. Vissa elever som har skilda föräldrar och bor varannan vecka träffar sin lärare fler vakna timmar än vad de träffar sina föräldrar. Sorgligt. Vad jag förstått så är har det varit många lärare och personal som slutat på den skolan det senaste året. Många har också gjort som jag, bytt kommun. Det säger mer om skolans och kommunens personalpolitik än om själva arbetsuppdraget. 

Nu sitter jag som vanligt här och ger mig själv en lugn start på dagen. Jag har redan fått i mig dagens första mugg med té så nu är det dags för kaffe. Jag dricker alltmer sällan kaffe förutom på jobbet eller när jag fikar på stan. Lathet kanske. Men i dag känner jag att jag behöver lite extra koffein för att kickstarta. Söndag i dag och äntligen kan vi ses allesammans. Tyras covid är över, jag har fått tre doser och livet känns ljusare och tryggare på så många sätt. 

Jag tänker på det ibland. Att saker och ting är riktigt bra nu. Framförallt är min ständiga inre stress borta, jag är i princip aldrig arg och jag tror jag vet varför. Det är ofta kämpigt på jobbet på olika sätt. Alltifrån elever som har stora utmaningar att ta sig igenom, frånvarande personal och personal som är utmattade av att jobba dubbelt. Sånt är inga (nästan) problem för mig längre då jag har hittat balansen. Jag får tid för lugn, ro och återhämtning på hemmaplan. Det betyder oerhört mycket för min hälsa och för att hjärnan ska fungera på bästa sätt och jag ska kunna vara mitt positiva, lösningsfokuserade, glada jag på jobbet. Så bra har inte många av mina kollegor. De är yngre, har yngre barn så deras vardag är förutom jobb fyllt av vab, hämta och lämna, skjutsa till fritidsaktiviteter och ta hand om ett hem för en hel familj och inte bara som jag, åt mig själv. Däremellan ska de vårda sin relation med sin partner och planera in semestrar. Tur att de är just unga så deras naturliga energinivå är så pass mycket högre än min. Jag minns själv hur jag kände det som att jag gick i en tunnel, jagandes efter ljuset under tiden barnen var små. 

Man klarar mycket bara man får tid till återhämtning. Den kan se ut lite olika ut så klart.  En del tränar, en del stickar, bygger på kolonilotten, målar, går i kyrkan, bakar, tränar hundar, rider, träffar vänner, går och får massage, spelar datorspel, kallbadar  eller vad som helst. Det viktiga är att man gör något man tycker om och kanske till och med skrattar när man gör det. 

Så nu önskar jag er en härlig söndag och hoppas att ni gör något som ni tycker om och blir glada av. 

 
Och som avslutning får ni en bild på min räkmacka gjord på fröknäcke. Perfekt till Mellon i går. 

Vardagsrutinerna spiller över på helgerna. Även om jag i dag sov ända till 05:30 Vilket är en timmas sovmorgon. Skön start på dagen att vakna utvilad, relativt pigg och absolut inga biverkningar kvar efter tredje dosen förutom att armen är lite öm. Jag har haft en bra vecka och hunnit ifatt en del på jobbet men det är fortfarande ganska hektiskt. 

 
Jag började dagen med en mugg té och ett avsnitt av Uppdrag mat. Ett perfekt sätt att starta dagen. Nu har hundarna varit ute på sin första runda så jag har parkerat mig i soffan med ännu en rykande kopp té och ska se ett avsnitt av en serie jag tittar på. Lägenheten vilar i ett mjukt sken av tända ljus. Bästa stunden på dagen är när jag är vaken före alla andra Och mörket ännu omsluter min värld.  Jag tror det alltid varit så om jag tänker efter. Det utvecklades för ett par år sen när jag hade en annan livsituaktion då det var svårt för mig att få egentid. Det är som att min hjärna behöver den här formen av lugn och ro för att fungera på bästa sätt. Återhämtning. 

 
En annan form av återhämtning är när jag stickar. Det monotona lugnar och att se har det växer fram ett stycke varv efter varv är tillfredställande.  Kimmo är inte alltid nöjd med att jag sitter parkerad utan kommer emellanåt och vill ha lite uppmärksamhet eller tala om att det är dags för en promenad. 

 
Den här tjejen gjorde sig illa i höger bakben för en vecka sen och har haltat till och från. Det har gjort att innelek har uteblivit och promenaderna bestått av korta rundor på plant underlag. Det är jättesvårt att få henne att inte på egen hand hoppa upp och ner i soffan eller sängen när vi är hemma eller upp på bänkar och stenar när vi är ute. I går var hon haltfri så vi tog en långpromenad  i solskenet. Underbart och perfekt. Vindstilla, solen värmde faktiskt och marken var frusen så vi slapp en massa lera och geggiga hundar. 

 
Turen gick runt i Trädgårdsföreningen och upp till Belvederen. Utsikten är magisk och då det var klart väder såg jag rökpelaren från bruket i min tidigare hemort. 

 
Nu när restriktionerna är släppta kanske den här scenen kommer användas i sommar. Jag ser fram emot att min "nya" stad ska visa sig från sin bästa sida. Jag hoppas på diverse konserter och uppträdande här som man kan picnica till i sällskap av de bästa. 

 
Än är det långt till den riktiga våren men jag älskar att vi får små glimtar nån dag här och där. Ljuset återvänder skönt nog  utan att bry sig om vad det står på termometern. 

I dag ska här handlas, städas och fixas inför månadens söndagsmiddag. Barnen kommer i morgon och då blir det en klassiker i form av stek, hasselbackspotati, massor av grönsaker och god efterrätt. Tyra som inte äter kött kommer få halloumi istället. Hon fick välja på det och kyckling. Jag förstår hennes val, det kan bli tröttsamt att äta kyckling var och varannan dag.

Innan jag tar tag i dagen ska jag sitta här och njuta en stund till. Jag hoppas att ni alla får en fantastisk helg. 

Jag har nog tagit personbästa i sovande de senaste två helgerna. I går somnade jag innan 21 och vaknade först vid halv sju. Kroppen och knoppen behöver det så klart. Det var fortfarande mörkt ute när jag tog första svängen med hundarna men nu har dagen vaknat. Jag kan se att det kommer bli en fantastisk dag med klarblå himmel och strålande sol. Underbart och väldigt välkommet. Jag ska ta en långpromenad med Kimmo och Freja på förmiddagen. Vi behöver det alla tre.

Gårdagen var mörk, blöt och ganska trist rent vädermässigt. Ändå bra läge att ta tag i sådant som ligger och skvalpar i väntan på att bli gjorda. Jag pluggade en del inför seminariet som är på torsdag. Kanske borde jag kollat upp lite mer i förväg hur mycket tid kursen skulle ta i anspråk innan jag tackade ja. 52 timmar utöver min vanliga arbetstid och jag har svårt att justera det hela. Det här leder till att andra uppdrag hamnar i skymundan. Som biblioteket. Jag tror att jag behöver ta en dag på lovet för att komma i ordning där.

 
Under veckan som gick plockades vinterbelysningen ner här i stan. Bitterljuvt. Det är under sådana här mörka mornar som ljusen och glittret behövs lite extra

Många mår verkligen dåligt av mörkret. De blir nedstämda, ledsna, orkeslösa och på gränsen till deprimerade. Jag hör tacksamt nog inte till dem. Jag hittar sätt att lysa upp vardagen ändå och "knarkar" ljus i alla dess former som en galning. Ljus, lyktor och extra god mat varvat med lite annat sätter glitterkant på min vardag men också på helgerna. Nu verkar jag dessutom ha frisknat till efter diverse förkylningar som drabbade mig under jullovet. 

 
Favorit  i repris när det kommer till helgfrukost men den här gången byttes baconet ut mot rökt lax. Gott och mättande. Jag är superdålig på att äta fisk men det här ska jag ta till en vana att äta minst en gång i veckan. 

 
Trädgårdsföreningen i februariskrud. En ganska blek historia. Men veckans glädjeämne måste väl ändå vara att restriktionerna försvinner. Jag blev så glad även om jag insett att jag gillar att folk inte står för nära och att de är ok att sitta själv på bussen. Det jag däremot ser fram emot är att vi kan köra möten live på jobbet, att vi kan ha möten med föräldrar utan att det krävs en massa anpassningar. Lite trist med coviden var ju att min dotter insjuknade och testade positivt i veckan som gick. Precis innan jag trodde att båda mina barn klarat sig. Hon har varit ganska så dålig trots dubbelvaccinering. Själv ska jag ta min tredje dos på torsdag morgon. Det känns bra. 

I går var det mellopremiär. En sorglig historia. Fast det brukar jag alltid tycka om första delfinalen. Sen så är det som att programledarna blir varma i kläderna och produktionen sätter sig. Här hemma var vi iallafall redo och hade dukat upp med lite av det bästa jag vet men strax innan nio hade jag nickat till ett par gånger. Det var bara att ge upp och hoppa i säng. Sömnen är mer värd för mig än att tvinga mig igenom spektaklet. Är man intresserad finns ju alltid på SVTPlay och diverse artiklar att läsa för att få reda på hur det gått.

Vad står på programmet i dag då? Jo, jag ska självklart gå med hundarna, ta en tur på stan då jag har ett paket att hämta ut och så måste jag kompletteringshandla lite inför veckan. Det kommer bli matlådelagning och tvättstugan också. Allt för att vara väl förberedd och redo inför ännu en arbetsvecka. Nu är det ju bara 10 arbetsdagar kvar innan vi får ta en veckas sportlov. 

Jag önskar er en fin söndag och att ni liksom jag inte drabbas av söndagsångest. 

... är till ända. Jag har hunnit massor och har inga som helst problem med att det är måndag. Som vanligt var jag uppe innan tuppen och det känns superhärligt. Jag hinner så mycket på mornarna. I dag blev det ett skönt bad med allt vad som hör till innan det var dags att gå med hundarna och sedan bege sig till jobbet. Jag hann med 7-bussen och när jag var framme så hade ljuset börjat komma så sakteligt. Hur underbart är inte det?

Min helg inleddes med en shoppingtur med dottern på stan. Så mysigt. Vi hade mycket att prata om då det är mycket som händer i våra liv just nu. Mest i hennes om jag ska vara ärlig. Lördagen gav tid till både promenader, matlagning, läsning och serier. Allt i en perfekt avvägd balans. 

Även i går blev det en tur på stan med Tyra för att komplettera en del. Jag passade på att handla lite till mig själv. Det blev en bordslampa och en ny kruka. Jag lyckades ju slå sönder en av mina favoritkrukor i köket men jag hittade en annan fin och känner mig ganska så nöjd. Doftrankan måste dock få komma ner i en större innerkruka innan det hela är fulländat. 

Lampan passade fint på bordet. Jag tror faktiskt jag ska slå till på en likadan till vardagsrumsfönstret, fast den lite större modellen. Då kommer jag bli av med den sjukt dåliga sladdhärvan som de hängande fönsterlamporna för med sig. En skämsfaktor att bli av med helt enkelt. Säkert har det varit rent farligt också. Får se om jag hinner förbi butiken i dag eller om det blir senare i veckan. 

Helgfrukostar som tenderar att bli brunch istället är något jag uppskattar massor. Som här; äggröra med bacon, purjolök och ost. Till det några skivor stekt zuchini. Gott så att hälften vore nog. 

Under söndagseftermiddagen passade jag på att göra veckans kvällsoppa. Den här veckan blir det en fantastisk köttfärssoppa med tre sorters lök och morötter. Perfekt om man känner sig lite frusen fram på kvällskvisten. Matlådor har jag redan förberett för de kommande två veckorna. Så bekvämt och smidigt när man väl fått in ruljangsen på det hela. 

I dag är vädret som allra bäst och vi har sol. Det piggar upp och jag kommer njuta under hundpromenaden efter jobbet. Vi hinner gå innan det blir mörkt och det vet jag att även hundarna gillar. Måndagar är bra dagar. 

Hoppas ni också har en fin dag som ger avtryck under hela veckan!

  Dottern ringer mig och jag hör bara gråt. Omedelbar rädsla, har något hänt med katterna, pojkvännen eller någon annan. Men det låter inte som vanligt, det är en annan ton i gråten. Så hulkar hon fram "Jag har kommit in på universitetet". Då brister det även för mig. 

Vilken kämpe hon är. Efter en sen dyslexidiagnos, ett års jobb på ett äldre boende med pendling på två timmar om dagen och därefter pluggande på Komvux för att få upp betyg samt läsa in ämnen så är hon äntligen där. Vid målet. Hur mycket hon kämpat vet nog bara hon själv, jag kan bara ana mig till det och just därför gråter vi båda. Av glädje och stolthet. 

I kväll är jag nog en av landets stoltaste mammor. Tänk att just jag lyckats att få de allra bästa barnen. I kväll ska jag bara gotta mig i lyckokänslorna. Jag har så mycket just nu som jag är tacksam över. Den känslan slår tom hål på den fruktansvärda värken jag har i kroppen just i dag.Egentligen vill jag bara åka upp till Tyra och fira. Men det är mitt i veckan och dessutom har Covidskiten spridit sig ordentligt på mitt jobb och flera av de jag jobbar nära har testat positivt. Just därför får jag nog rent fysiskt hålla mig ifrån mina barn som i nuläget måste vara friska. Inget får äventyras. 

I morgon har vi studiedag på min skola. Den ska genomföras digitalt. Det är egentligen det värsta jag vet men med tanke på min onda kropp kanske det är skönt att slippa passa på och åka buss. Här hemma kan jag delta på mötena både sittande, ståendes och till och med liggandes. Men jag kommer sakna den lättsamma stämningen och det härligt avslappnade sättet att umgås som brukar uppstå vid studiedagar. Och så fikat förstås...

I kväll kommer jag somna glad och lycklig. Det finns inget bättre än att höra sina barn vara så nöjda och glada som jag fick göra i dag. Och ja, jag vet att jag kanske låter skrytsam nu men det tycker jag att jag har rätt att göra. 

Jag hoppas ni alla har en bra kväll så här mitt i veckan. 

Känslan när jag vaknar vid fyra på morgonen och är utsövd är ganska så oslagbar. Jag tror jag somnade inom fem minuter i går kväll. Det måste ändå betyda något bra. Jag tror att kropp och knopp börjar komma i en skön balans. Då januari och februari vanligtvis är tunga månader och med Corona är det värre än någonsin tror jag att det är värdefullt att jag mår så pass bra som jag gör just nu. 

Många av personalen på jobbet är ju krassliga, faktiskt många av eleverna också. Skillnaden är att vårdnadshavarna till våra elever inte testar sina barn när de är sjuka dessutom är det många som skickar krassliga barn till skolan så vi får ringa hem dem efter en stund. På andra skolor jag jobbat på vet jag med säkerhet att man hade agerat på ett annat sätt som förälder. Arbetssituationen blir så tuff för de lärare  som är på plats och som jag skrev i förra inlägget, många sliter för både två och tre personer. 

Som grädde på moset jobbar jag ju i ett utsatt område där det sker skjutningar lite då och då. I förrgår kväll var årets första skjutning ett faktum. Det vi sedan fick reda på var att det var en 25-åring som lyckats skjuta sig själv i handen. Det kan man ju tycka var bra men själv blir jag orolig över att det finns så många vapen olagligt i omlopp i området. Jag är inte rädd för egen del men blir ledsen över att mina elever har en vardag där de kan vara med om att någon skjuter i lägenheten brevid dem eller att det skjuts ner någon på gatan där de brukar vara ute och leka. Många elever har kommit till oss efter att ha tillbringat tid i flyktingläger eller där de eller de och deras föräldrar flytt från ett krigsområde. Sedan hamnar de i en miljö där gängkriminaliteten härskar. 

I dag är det fredag igen, veckorna går så fort. Jag har en del planer men också inplanerad tid för att bara mysa i soffan med en bra serie. Om vädret tillåter ska jag promenera hundarna lite extra. Eventuellt blir det en tur till Tinnerbäckens naturreservat i trevligt sällskap om vädret så vill. Jag hoppas verkligen på nån minusgrad och solsken. Allt för att slippa geggiga stigar och leriga hundar. 

Det är också dags för lite storkok så att jag har matlådor till veckan som kommer. Det kommer bli både nudelwok med fläskfilé och köttfärslimpa med grönsaksmos och vitlöksdoftande haricots vers. Perfekta rätter att värma på lunchen. På kvällarna har jag oftast valt att äta någon soppa. Jag ska kolla upp några nya recept för jag vill inte tröttna på champinjon-, broccoli- eller spenatsoppa. Det skulle kunna bli en laddning med mormors tomatsoppa eller sparrissoppa. Löksoppa är också supergott. 

Veckans spenatsoppa.

Tyra var ju här i söndags och hjälpte mig att få upp ett extra par gardinlängder i vardagsrummet. Fönstret där är ju sueprstort och det kändes lite naket innan. Nu är det mera ombonat och framförallt så blir ljudet i rummet så mycket bättre. 

I går passade jag på att baka lite proteinbröd igen. Först var jag tveksam till det men det visade sig att brödet vann i längden. Det är otroligt mättande och håller sig utan problem en vecka i kylskåpet. Nu ska jag strax ta med hundarna ut på en skön morgonpromenad och därefter drar dagen i gång på allvar. 

Jag önskar er en fin fredag och härlig helg.