Eller frågan kanske ännu hellre är "Varför händer det inget?". Nu tänker jag inte alls på hur skolorna hanterar Covid-19 utan på min egen hälsa. Jag är så galet trött att jag inte får något gjort alls. Och får jag något gjort slutar det med att jag gör som i går kväll, går och lägger mig vid 20-tiden. Jag somnade verkligen bums och vaknade inte alls extra tidigt. 

Min kropp behöver utökad sömn det är tydligt det. Men varför? Jag är inte förkyld eller krasslig, det enda är att jag har huvudvärk på daglig basis och det är iofs mattande. Jag är så trött att allt annat skjuts åt sidan. Det här har pågått sedan slutet av september. I dessa tider när vi ska hålla oss på hemmaplan blir inget socialt umgänge lidande men jag hade aldrig orkat även om läget vore annorlunda. 

Varje morgon tänker jag "nämen, i dag är nog dagen jag måste vara hemma". Men jag är inte det. När jag väl kommer i väg så lättar läget. Jag blir pigg av att träffa mina små kollegor, eleverna i klassen. De ger en väldig mening i mitt liv. 

Nej, nu är det hög tid att jag ger  mig ut i mörkret för att kissa hundar. Och redan nu vilar jag mig i tanken att dagen har ett slut och att jag kan få gå och lägga mig tidigt. 

Önskar er en bra onsdag, förhoppningsvis en piggare variant än min. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...