Härlig fredagsmorgon på er!

Första veckans första fredag känns väldigt välkommen. Jag är lite trött och matt. Inte för att det egentligen varit så jobbigt på jobbet men det tär efter en lång semester. HJärnan ska kopplas på och mat-och sovklockan ställas om. Jag är dessutom i ett nytt hus, ett nytt arbetslag (där samtliga är nya på enheten). Jag förväntas till stor del veta vad som gäller hela tiden men jag kan ju högstadiet inte mellan. 

När man möter nya kollegor tassar man lite på tå, vi behöver lära känna varandra vilket kommer kräva sin tid det med. Vi har alla tillgångar och egenheter som vi måste lära oss att ta vara på och acceptera. Jag är inte helt redo att ta emot klassen så det känns bra att det dröjer två arbetsdagar innan det är dags. Mitt klassrum ser ok ut nu. Bänkar är på plats, namnlappar placerade både i kapprum och klassrum. 

Jag har massor av både pedagogiska och praktiska sysslor att göra. Alltifrån att se till att böcker, pennor, sudd, färgpennor, linjaler och skrivhäften finns till att planera upp ämnen och tänka kring hur vi ska göra med utvecklingssamtal och föräldramöte (vi måste tänka nytt nu med tanke på pademin). 

Även mina hundar försöker vänja sig vid att vi har nya rutiner och att matte inte är närvarande och hemma hela tiden. Så här glad och nöjd blir Kimmo när vi tar vår eftermiddagspromenad. Han bara älskar att få glädjerulla sig i nyklippt gräs. 

Det är något poetiskt med järnvägar som sträcker sig mot horisonten på samma sätt som jag älskar gamla skogsvägar. Grindrar, gamla och gistna tycker jag också är fantastiskt vackra. Tänk om dessa vägar och grindar kunde tala och berätta för oss om allt de varit med om. 

I dag plockade jag ett par deciliter björnbär. Det fanns inte tillräckligt mycket för att jag skulle vilja använda dem till paj eller någon annan efterrätt. Jag åt dem direkt, solvarma och söta. Underbart gott. 

Lilltjejen tycker absolut inte om att jag är borta om dagarna så både på morgonen och eftermiddagen vill hon klättra upp i min famn och ligga och sova en stund. Just i går blev det extra mysigt och även jag slumrade till en stund. Glimrande ögonblick att bära med sig. 

Mat är livsnödvändigt, gott och väldigt trevligt. Bästa sättet att umgås på är genom att äta tillsammans. Även om man inte har någon att äta med tror jag att det har ett signalvärde att laga till något som smakar bra. Jag gör det inte alltid utan kan väldigt gärna äta knäcke och dricka té till. I går blev  det tomat med aromat, äggröra, riven ost och Biggans Kebab- och vitlökssås. Det tog bara 4 minuter att laga till men smakade underbart. Kvisttomaterna är fantastiska så här års, stora, saftiga och sprängfyllda med smak. 

Nu är det dags för mig att ta tag i dagen. På jobbet ska vi gå igenom "nya" IST så det gäller att min hjärna är påkollad och med. I dag är också dagen då vi ska bära rosa som ett stöd för Esmeralda men kanske allra mest för att stötta Melinda som driver frågorna. Det jag undrar över är vart jag ska swischa mitt bidrag. När ALS hade sin bucketchallange skulle man även sända ett bidrag, det borde i rimlighetens namn vara samma sak nu. Hittar jag inget svar går mitt bidrag till BRIS istället. Är det någon som vet så hör gärna av er till mig. 

God fredag på er fina vänner!