Jag vet inte vad som hände i natt, jag somnade så fint vid 11 men vaknar sedan klockan ett och kan inte somna om. Jag satte på en talbok men det var ju de sista två timmarna och det var väldigt spännande. Det var del två i Mats Ahlstedts serie om Fatima Wallinder och fallet var på väg att lösas upp. När den boken var klar provade jag att sätta på Lätt att somna av Anders Fogelberg. Efter ca 20 minuter somnade jag men vaknade strax därpå. Helt klart störigt. Så nu har jag sån där sömnbristhuvudvärk. No danger on the roof men himla störigt. Man överlever så klart när det är en enstaka natt men det blir ju väldigt mycket trögare att få något gjort när man är sömnbristbakis. 

I tisdags var jag på gymmet och körde axlar och armar, jag var då nästan helt själv på gymmet och alla förutsättningar de rätta. Jag kunde ta i lite extra och det kändes kanon. Det är fortfarande jobbigt att borsta tänderna eller sätta upp håret. På gymmet i går var allt annorlunda. Det var fullt av folk, ja gymmet är litet så det känns  fullt så fort vi är fler än 10 personer där. Majoriteten var unga män i åldern 18-25 år och jag fick liksom stå och vänta på att maskinerna skulle bli lediga. Trist och tidsödande. Jag tränade ben men kraften saknades lite, förmodligen pga att AC´n inte körde för fullt så det var både varmt och fuktigt. Resultatet blev att jag inte direkt känner att benen blev genomkörda. Det kommer nya dagar och och nya möjligheter att känns mig mer lyckad på. 

Träningsformen svänger precis som den mentala. Många har sagt till mig, främst när det kommer till jobbsammanhang, att jag är ganska hårt, kall och tålig och orädd för konflikter. Inget kan vara mer fel. Ytan kanske är hård och svår att läsa av men inuti åker jag ofta bergochdalbana rent känslomässigt. Jag kan bita i hop 2-3 månader men sen tar jag mig ett bryt. Det är en superdålig metod. Jag samlar på mig en massa skit som egentligen skulle kunna avfärdas relativt omgående om jag bara sa eller gjorde något så fort problemet uppstår. Det har absolut blivit bättre med åren men är fortfarande ett av mina stora utvecklingsområden. 

Mina funderingar och känslor känns ganska futtiga om jag lyfter blicken och tar helikopterperspektivet. Hela världsläget med Covid-19 och det som hände i Libanon var någon dag sedan gör att det blir lite som att jämföra en spik i foten med franska revolutionen. Människor runt om i världen dör av ett virus och länders ekonomi körs i botten, värsta krisen sedan 30-talets depression, terrordåd, hungersnöd, mord, övergrepp, djur som far illa och väldigt mycket mera. Med tanke på mitt eget känsloläget är jag nästintill filterlös. Jag måste aktivt stänga av, byta kanal, scrolla förbi när det dyker upp undernärda barn, tigrar som vankar rastlösa och fastkedjade i för trånga burar eller när det rappoteras om ännu en skjutning som drabbat ett barn eller en ung människa. Det finns så mycket ondska i världen och grogrunden är nästan alltid pengar. 

Nej, nu måste jag släppa det dystra. Det hjälper mig att sätta ord på mina tankar, att tillåta mig att grotta ner mig i det fruktansvärda men samtidigt måste jag begränsa det i tid. Jag lärde mig den tekniken efter min separation för 10 år sedan. Jag var jävligt bitter och sveket åt på mig något så otroligt. Den första tiden fanns det med mig hela tiden, iallt jag gjorde. Efter 3-4 månader tvingade jag mig själv att begränsa hatet genom att bara få tänka på det mella tre rondeller på väg till jobbet, Stockholmsrondellen till Himmelstadlundsrondellen. Det var en sträcka på max 5 minuter. Det fungerade bra och helt plötsligt en dag, ett halvår senare insåg jag att jag hade "glömt" tänka dåliga tankar. 

Svek ger sår i själen och man är en dåre om man tror att det går över på ett par dagar eller veckor. Det tar i bästa fall månader. Givetvis beror det på graden av svek. Jag har några sådana som jag har tampats med som otrohet, svek av chefer på jobbet, svek av nära anhörig men också av vänner. Den sistnämnda har ju en ganska enkel lösning. En vän som sviker på vilket sätt det än må vara kan man ju radera ur sitt liv men det är också en sorg. Någon man har tyckt om och haft i sitt liv ska inte längre finnas där. Det här med svek är intressant och jag tror att jag behöver skriva ett eget inlägg om ämnet...

Nu är det som vanligt dags att ta ut hundarna en sväng innan det blir för varmt ute. Jag hoppas ni får en fin fredag fylld av fredagskänslor. Avslutar med en bild som jag gillar, himmel och sjö och ett gäng kor som förmodligen hör till den del kor som lever livet och blir väldigt bra skötta. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...