God morgon!

I dag vaknade jag vid sex, kaffe i sängen och långsam start är fantastiskt. Jag har ju semester men kan njuta av att gå upp tidigt när jag får ta allt i min egen takt. Det är bättre för nattsömnen att gå upp på morgonen då det blir lättare att komma till ro på kvällen. Det är vidrigt att ligga och vrida och vända på sig sent på kvällen och en bit in på natten utan att kunna somna. I nuläget har jag en ganska dålig sömn, jag vaknar 3-4 gånger varje natt och varje gång har jag svårt att somna om. Det fungerar nu när jag är ledig men det är allt annat än gångbart om jag jobbar. Kroppen blir tung och hjärnan slö. 

När sömnlösheten slår till så lyssnar jag på poddar, böcker eller sommarpratare. Ibland blir böckerna för läskiga då jag ofta lyssnar på deckare, kriminalare eller liknande. Då måste jag byta. Ibland är sommarpratarna så bra att jag inte somnar för mitt intresse blir för stort. Det hände när jag lyssnade på Sofia Wistams sommarprat. Där lärde jag mig mycket om bla narkolepsi och en väldigt annorlunda uppväxt. När jag känner att jag bara måste sova sätter jag på boken Lätt att somna av Anders Fogelberg som även har läst in den. Den är total öken, och fungerar bra som ett extra sömnpiller. Låter väl egentligen som en dålig recension men syftet med boken är att lyssnaren ska lära sig somna och det gör jag. 

Jag är verkligen en "sucker" för olika serier med deckare, som man skulle sagt förr. Nu är benämns de som kriminalserier. Jag slukar serier som Shetland, Ett fall för Vera, Kommisarie Lewis, Dublin Murders, Morden i Midsommer och Ett fall för Frost. Alla utspelas i fantastiska miljöer och jag blir supersugen på bila genom Storbitanniens landsbyggd och gamla industristäder med början i södra delarna för att slutligen ta färjan i norr över till Shetlandsöarna. Jag uppskattar också de danska serierna Den som dräper och för att inte tala om den nu ganska gamla serien Mordkommisionen. Mycket Netflix och Playkanaler blir det nu när vädret lockar med innevistelse.

Emellanåt tar jag dock klivet från krimtåget och tittar på en dokumentär. Senast såg jag Nunnan på Svt Play. Den handlar om en ung kvinna/flicka som är uppväxt i en strängt katolsk familj i Sverige och som väljer att bli nunna. Intressant och så långt ifrån mitt eget liv som man kan tänka sig. Obegripligt men också väldigt avundsvärt. Tänk att ha en sådan stark tro, hängivenhet, övertygelse och förtröstan att man kan avsäga sig allt som världen har att erbjuda. En av sönerna i den stora familjen har dock inte en lika stor tro. Han är väldigt ifrågasättande. Bland annat frågar han sin mamma varför Gud inte lät mordförsöket på Hitler lyckas för i så fall hade kanske inte alla dessa människor mördats under Andra Världskriget. Mammans svar har jag så svårt att förstå för det är liksom ologiskt för mig, hon svarade "Kanske beror det på att vi inte ber tillräckligt mycket till Gud nu". Skulle det alltså vara så att det vi gör nu påverkar det som har hänt, som en tidsresa på något sätt? Det är det här som är svårt för mig att greppa, det ologiska i religionen. Jag har helt enkelt inte en tro som går över logiken...

I går var jag över till Linköping och träffade Tyra och Pete. Vi var givetvis på IKEA där de handlade en hel del. Själv kom jag bara hem med en bricka med handtag. Jag har haft en sådan förr och har letat efter den både när jag bodde på Hagagatan, i Söderköping och på Gamla Övägen. Jag har liksom inte hittat den efter en enda av mina flyttar. Förklaringen kom när vi firade Elis student hemma hos hans far. Jag hade alltså inte tagit med mig brickan när vi separerade för tio år sedan. Så nu kunde jag sluta leta och inhandla en ny åt mig själv. Borde gjort det för länge sedan, 79 kronor är ju ingen stor summa. 

Vi åt lunch tillsammans på Max. Jag äter ytterst sällan där och numera känner jag mig oerhört gammal när man ska beställa via en skärm. Känns som jag fattar noll. Nu fick jag hjälp av de unga och tog nån burgare utan bröd. När jag först fick den, inlindad i kalla och våta isbergsalladsblad, blev jag besviken. Kall burgare vill jag inte ha. Men ju mer jag åt av den desto nöjdare blev jag och jag tänker att nästa gång ska jag ta samma men kanske med lite extra lök och gurka. Brödet kan jag nästan alltid vara utan och pomme tar jag aldrig. Det enda trista var att salladen var så kall att osten inte smälte ett dugg. 

I dag ska jag träffa min kusin för en fika. Pandemin som råder nu har gjort att vi inte setts på säkert ett halvår. Tanken var att vi ska ses på ett fik utomhus men jag gissar att vädret kommer tvinga in oss under tak. Hur som helst hoppas jag att vi kan lösa det på något bra sätt för jag har saknat henne mycket. 

Den här tjejen är i höglöp nu och pendlar något otroligt i humöret. Hon går från hetsigt vaktande till toktrött på 30 sekunder. Nu har hon också hamnat i mysfasen då hon mer än gärna kommer och skrapar på mig med tassen för att få klättra upp i min famn och somna. Riktigt mysigt faktiskt och när det händer får allt annat stå tillbaka. Bloggandet får vänta, frukosten likaså. Endast när blåsan hotar att sprängas har jaghjärta att putta undan henne. 

Nu önskar jag er en fin dag. 

Kramiz