Det blev ingen sovmorgon för mig. Tyvärr. Även natten har varit orolig. Då är det ingen idé att ligga kvar i sängen.  Jag smög upp, till kattens glädje då han blev utsläppt. Jag tände ljus, gjorde i ordning kaffe och slog mig ner i soffan med datorn i knät och serien "Hemma igen" på play.

En tyst och lugn morgon i det mjuka mörkret. Skönt på alla sätt och vis men det är då det kommer till mig, vemod, sorg, saknad, ensamhet, längtan. Det kommer till mig och jag låter det komma. Alla dessa känslor får ta sin plats en stund när jag sitter här i gryningen och är mitt eget bästa sällskap. 

Alldeles för ofta tvingar livet oss att trycka bort upplevelser och känslor som gör ont eller på annat sätt inte är behagliga. Vi trycker in dem i en liten låda nånstans djupt inom oss. Det fungerar för stunden, kanske för en längre tid, men en dag är lådan full. Antingen lyfter vi mjukt på locket och plockar bort en sak i taget eller så kommer den att explodera. En explosion skapar större förödelse än  att låta lådan stillsamt rinna över.

Så här sitter jag nu och bara låter det lugnt och stilla rinna över. Det är allt annat än smärtfritt. Många känslor som är svåra att sortera. Ibland tänker jag att så mycket har hänt i mitt liv att jag borde vara runt 90 år nu. Det allra mesta hände uner loppet av 10 år men med efterdyningar som fortfarande rullar över mig. Tiden läkar alla sår sägs det. Jag kan inte riktigt känna att det är så. De finns där ständigt, ibland med en skyddande sårskorpa men ofta röda, infekterade och fyllda av var. 

Kanske är det just det som är livet. Ju äldre vi blir desto mer bär vi med oss och ju tyngre blir bagaget. Det är bara det att man måste hitta lite bärhjälp. Någon som hjälper oss och tar över väskan en stund. Eller så får man fånga lyckliga stunder och stoppa dem i heliumballonger att fästa i bagaget så man får lite avslastning. 

Det finns stunder då jag på riktigt önskar att jag varit religiös. Att jag haft en stark tro. En tro på en högre makt och syfte. Tyvärr ligger det långt ifrån mig. Jag har en tro på människan, att vi är summan av våra gärningar, val, arv och miljö. När jag växte upp så lärde mina föräldrar mig hjälpsamhet och omtanke. Två egenskaper som jag verkligen tagit till mig och försökte leva efter och med. Sorgligt nog är det också de två sakerna som totalt sänkt mig, men det är en annan historia. 

Livet kan vara så olika för oss alla, vilka mål och önskningar vi har för oss själva. På topplistan borde att älska och bli älskad ligga, kanske tätt följd av frisk. I den miljön jag vanligtvis rör mig vet jag att pengar, saker, resor och annan lyxkonsumtion står högt. Då ter sig mina önskningar så små... en dag utan värk, att få skratta innerligt. 

Jag försöker verkligen att vara i nuet. Att uppskatta de små sakerna i livet men även jag faller ner i gropen ibland och tänker "ska det inte vara mer än så här" tätt följ av "är jag inte värd mer än så här". Men vi är vår egen lyckas smed och det är upp till var och en att skapa sin lycka, mening och värde. Jag jobbar på det, varje dag, varje stund. 

Nu har ljuset kommit. Solen har gått upp men det ser ut att bli en mulet dag. Så passande när min sinnestämnig är likadan. 

Jag önskar er en trevlig lördag och att det ska bli en dag med mening för er och även jag ska jobba på att hitta meningen med just den här dagen. En av dem är att släppa in Ozzy och ge den bortskämda katten lite mat på köksbänken. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...