Det gäller att hålla fokus och tungan rätt i munnen oavsett om det gäller att stå på benen under hundpromenaden eller att rodda i det som kallas livet. Båda sorterna kan kännas hala, blöta och livsfarliga. Skulle jag halka och bryta ett ben så vet jag att det både går att operera, gipsa och träna upp. Av erfarenhet vet jag att det är samma sak med livet. Ja, det är ju svårt att handgripligen operera ett liv men man kan ju alltid skicka in en riktigt duktig kurator så faller bitarna på plats. Själens små pusselbitar halkar ibland snett och ibland kommer det in bitar från ett annat livspussel och det är då det blir knöligt. 

I dag var det halkigt värre på promenaden. Knöggligt, blött och allmänt svårpromenerat. 

Mina promenader med pälsklingarna har blivit ett skönt andningshål. Jag kan låta saker mala i huvudet och tillåta det som kommer till mig att ta plats. Det viktiga för mig att inte låta allt stanna för länge, det är då det blir trångt. Det blir så trångt att det på något vis vill ta överhanden. Jag kan känna mig ockuperad och hjärnan blir styrd av känslorna. Inte bra. Det blir nödvändigt att pysa ut och göra plats. Sådant som fungerar som enrgitjuvar ska man befatta sig så lite som möjligt med. 

Jobbiga känslor och svåra tankar blir till en tät skog. Den måste jag igenom för jag vet att någonstans bakom alla de där trädstammarna finns ett öppet fält och en vacker solnedgång att beundra. När jag når fram dit, det är då jag känner att jag lever. Genom åren har jag, precis som så många andra med mig, gått rätt in i den mörkaste av skogar. Ibland otroligt rädd för om jag ska kunna ta mig igenom den men lika ofta fylld av tillit. Jag vet med mig om att hur djupt och snårigt det än är så kommer man slutligen in till mitten av skogen och därefter går man mot ljuset. 

Den här veckan har varit helt galen med tanke på hur temperatur och väder växlat. Jag har varit ute i -15, i ymmigt snöfall och stadigt regn. Väder hindrar mig sällan. Skulle jag få välja bort  något väder så är det blåsten som skulle dra nitlotten. Blåsten i sig är supertråkig men lägg till regn eller kraftigt snöfall. Obra, som Findus skulle ha sagt. 

Bra däremot är det att det är fredagskväll och jag hoppas på att få en liten sovmorgon i morgonbitti. 

Önskar er alla en fortsatt bra fredagskväll och att ni överlag får en fin helg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...