När hon efter, nästan exakt, 12 skolår får sin diagnos. När allt slit, alla tårar och all ångest får sin förklaring. Då släpper stor spänning.

Faan, jag som lärare borde vetat bättre. Om jag inte roddat så mkt. Fixat, hjälpt och peppat. Då hade vi kanske anat innan.

Mitt lilla, stora hjärtat. Som du slitit utan anpassningar och åtgärdsprogram. Med en bild av dig själv som ?lite dum?. Nu vet också du det, du är inte dum. Du har en svårighet. En sådan som ger rätt till kompensation.

Du är en sann hjältinna. Så som du kämpat mot kunskapskrav, nationella prov och annan skit. I dina fortsatta studier kommer du få den hjälp du har rätt till.

Tänk att set ska krävas en diagnos för att få kompensatorisk hjälp.

Du är mitt hjärta och min stolthet. Och dina fina tatueringar är ännu en bekräftelse på det.

Självklar! Du tog o har kontrollen.

En livslinje för varje kvinna som varit din förebild. Fina faster Stina är en. Mamma Mia den andra.

Med all stolthet och kärlek, min dotter är en hjältinna.