Ska inte säga att jag är chockad. Men jag är skakad. Efter att ha tryckts upp mot väggen med hot om att jag sviker så görs en kovändning.

Nu talar vi om nivå al'a tioåringar. Vi häpnas, förvånas och försöker räkna ut varför. När ska kniven landa i ryggen på oss.

Jag skriver oss för jag är inte ensam i det här. Skönt nog. Jag har ett par tre, fyra till med mig som agerar och reagerar.

Har pratat och berättat för mina barn i kväll. Det är så himla fina och kloka ungdomar, ja Tyra är ju faktiskt vuxen nu. Milt sagt så blev det jäkligt ledsna, besvikna men framförallt arga. Kanske är det tanken på att folk dömer mig efter min spelmissbrukandes pappas rykte. Jag är inte han, har aldrig varit och kommer aldrig att bli.

Tösen är ganska klok. Hon summerade det hela med "den här jävla sommaren har vi knappt sett röken av dig, men det var helt klart värt det".

Sen diskuterades det en hel del och mycket kom upp till ytan. Vi pratade om sorg, vad sorg gör med människor, prestige, fördomar, förtryck, och botgörelse. Kanske är det det jag försökt göra, bot. Typ rentvå mitt namn men det gick ju uppenbarligen åt helvetet.

Skönt nog finns en handfull personer som backar upp mig till 110%. Det är så gött att veta. Och vet ni vad, jag föredrar den handen framför allt det andra.

Nu andas jag in, andas ut och tar nya tag. Trycket har lättat och allt känns bättre. Så glad åt kusin/storasyster G och min ganska så nyvunna kusin/vän K. Vi samordnar oss på det sätt som var önskat. När jag slirar och blir mer än lovligt rörig dyker lilla syster Yster upp och får mig på banan.

Att få prata med vännen K gav klarhet, framförallt när det gäller mina egna känslor och agerande. Gött att ha alla dessa så nära. Och givetvis, storebror som är så kunnig, klipsk och klurig. Som utan omsvep ser hela bilden och hjälper mig vidare. Tack för alla råd i dag. För ditt klarspråk. För att du sätter ord på min oro "alla tror att äpplet inte fallet så långt från trädet".

I kväll, lite mindre ångest, lite mer kärlek, lite mer kraft och styrka. Men framför allt "jag var där, från början till slut och det kan ingen ta ifrån mig".

Så jäkla nöjd! Hon fick upp tiotalet abborrar och njöt fullt ut. Svor som en borstbindare och var så himla glad. Så tacksam över att jag kunde ge henne den här dagen (2012)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...