Det finns så mycket i livet som kan komma att sättas på spel tex hälsan, relationer, ekonomi och planering. Har man en grundtrygghet i det mesta så står man pall för det mycket bättre. Det finns många sätt att ta sig an svårigheter. Brytas ner, ätas upp, slås till marken eller kämpa. Hur man väljer att ta sig an livssvårigheter är olika från person till person och handlar väldigt mycket om vad man har med sig i ryggsäcken sedan tidigare. 

Det skulle vara lätt att tro att den som mött många olika svårigheter i livet lätt är den som blir mest slagen. Jag är av en annan uppfattning. De personer som jag uppfattat som mest ödmjuka, omtänksamma, starka och hjälpsamma är de som fått kämpa och slåss mer än vad som borde vara rättvist. På samma sätt känner jag att det är de som inte har varit med om så mycket, som ställt till oreda i livet, har svårare att förstå och sätta sig in i andras situationer. 

Jag har inte haft någon semester i år av lite olika anledningar. Jo, jag har varit semesterledig från jobbet men har tagit mig an en annan typ av jobb. Efter många veckor är jag nu ganska trött och sliten och har en inre stress som jag vet i förlängningen skulle kunna leda till ångest. Jag är väl medveten om det och då är det superviktigt att jag hittar små pauser av återhämtning. Jag kanske inte kan bli utvilad men det kan göra så att jag orkar lite till. Det är också viktigt att jag inte släpper in fler orosm

När man är där jag är så blir omgivningen väldigt viktig. Du vet, den där känslan av att bli lite ompysslad. Slippa laga mat, få hjälp med krånglande tvättmaskiner, bli skjutsad nånstans, sitta i solen med en god öl, få mina hundar rastade och liknande. Jag tror ni förstår vad jag menar. Det är inte så att nån annan ska bära mig och mina åtagande men det känns så kärleksfullt när omtanken lyser igenom och hörs i rösten. Tänker på vännen som erbjöd sig att följa med och sitta i väntrummet, systern som bara dök upp med godis och snus, eller brorsan som kom upp med dricka och några dosor även han, eller kusiner som bjuder på mat eller byter av emmelanåt så jag får de där pauserna som jag behöver. 

Jag vet att jag är en fantastisk jasägare som roddar det mesta i land. Men, jag gör det inte ensam. Jag gör det just bara för att jag har det stöd som jag har. Det jag är dålig på är att be om hjälp. När jag väl gör det så har det suttit långt inne. Därför är det gött att bli erbjuden utan att först behöva fråga. För mig är det ett stort bevis på att man känner mig väl och tycker om mig. Mina behov syns och tillgodoses,    av kärlek, inte av några måsten. Och givetvis kan alla runtomkring mig förvänta sig precis samma sak tillbaka. Oftast utan att fråga. Hoppas jag iallafall. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...