Det går bättre och bättre att andas nu. Jag har nässprayen att tacka för det. Kommer verkligen att bli ett rent he---te att sluta sen. Det finns inte mycket som är så starkt beroendeframkallande som just nässpray. Urjobbigt när man ska dra ner. Får ta den grejen när jag gått på semester.

I dag har mitt yngsta barn sin avslutningsmiddag för niorna. Stort! Om en vecka har jag inte längre något barn i grundskolan. De blir äldre och större på alla sätt och vis. Själv bär jag känslan av att jag står stilla i åldern nu. Bara spegeln som ljuger. Insidan känns ungefär densamma som för tio år sedan. 

När jag tänker till så vet jag ju att det inte är så. Det har hänt massor av saker med mig som person de senaste tio åren. Jag har fått lära mig en massa saker som förr var otänkbart för mig. Att be om hjälp är nog det största och svåraste. Första gången är alltid värst. Att visa sig svag, att tala om hur jag verkligen mår och känner det är också svåra grejor. 

Det jag verkligen skulle vilja bli bättre på är att ta tag i saker som känns jobbiga. Att säga till eller ifrån innan det hunnit växa sig till ett stort energimonster. Det är min målsättning att fixa även sånt. Jag får öva mig på småsaker. Ofta är det väl som så att det som känns som en stor konflikthärd skulle kunnat undvikas genom rakare kommunikation och om jag sa till med en gång. 

I dag tänker jag försöka träna lite försiktigt. Det är nästan en vecka sedan sist. Då förkylningen inte blivit värre utan snarare bättre så tror jag inte att det är så farligt. Men innan det ska jag dammsuga bilen, skjutsa sonen och handla lite lök. I kväll ska det nämligen bli löksoppa. Jag älskar som bekant soppor något som smittat av sig på min dotter och just löksoppa  är en storfavorit. 

Vi hörs!