För ett år sedan var jag helt sjukskriven. Nåt som till stor del höll i sigg fram till början av juni. Så har det varit sedan 5-6 år. Men för 9 månader sen tillät jag mig själv en tankevurpa.

Nu jävlar köper jag gymkort. Börjar i det lilla. Tänk sjukgymnastik. Nu kör jag snart samma pass som förr. Jag har på den här tiden dubblat min hantelvikt och benpressen.

Jag kan göra rygglyft, planka, cykla två mil och mkt mera. Min kropp är starkare. Den gör fortfarande ont. Varje dag. Men jag struntar i det då träningen håller mig på jobbet och har gjort mig gladare, mindre dimmig av diverse smärtlindring och framförallt så tycker jag så mycket bättre om mig själv.

I dag fixade jag 5x1 min plankposition med 15 rygglyft mellan varje omgång. Jag är långt ifrån smal, jag är inte muskulös men jag känner mig stark, nöjd och glad. Och det går inte av för hackor.

Nu tänker jag hänga i med 3-5 pass i veckan. Förhoppningsvis så länge jag lever, på ett eller annat sätt. För åren mellan 2012 och 2016 var verkligen inget liv som jag önskar någon