Oj så arg jag var i går kväll. Egentligen hade det nog startat innan men det var först när sysslor och liknande var gjorda som tiden till eftertanke och reflektion kom.

Det arga i mig blev inte mindre av att bilen var död i morse. Jag måste ha glömt lyset på... Så det blev till att skynda upp för att hämta min cykelnyckel som visade sig sitta på min dotters nyckelknippa. Och dotterna med nycklar är hemma hos sin pappa...Sådärja, ilska i kubik. Turligt nog stod hennes egen cykel olåst på gården. Så jag hann i god till jobbet. Det där med den olåsta cykeln får jag ta upp senare med dottern. 

När jag kom till jobbet, lite som ett argt bi, möttes jag en av de underbara kollegor jag faktiskt har. De allra flesta är fantastiska och det är där mitt fokus måste ligga annars kommer jag aldrig orka med den här terminen. 

Efter det eländiga lärarlyftet (där 30% av lärarna premeras med ett rejält lönepåslag) har många sagt upp sig och byter skola och/eller kommun. Tydligen var det ett inslag på Östnytt i går om hur oansvariga "vi lärare" är som överger eleverna under pågående termin. Ännu en argchock när min kollega berättade detta. Själv missade jag det nyhetsinslaget i går. 

Lärarna måste vara enda yrkesgruppen som ska be om ursäkt för att vi vill ha rättvis lön, som förväntas planera in graviditeter och föräldraledigheter till loven, vi ska ställa upp på kvällar med utvecklingssamtal så föräldrarna slipper gå från arbetet (men besikta bilen på dagtid funkar fint, säger en hel del om deras prioriteringar), vi idkar ständig välgörenhet genom att ta med saker hemifrån så att skoldagen ska bli mysigare och trevligare för eleverna. Sitter seriöst och funderar över om jag inte borde skriva en insändare med fokus på hur vi lärare ser och upplever vår situation. 

Hade politikerna varit klokare hade de redan tidigare sett till att vi fått en rättvis och rimlig lön och ett generellt lönepåslag. Det kan inte vara vettigt att en lärare som jobbat i nästan 20 år har mindre än 30 000 i månaden. Tacka vet jag förr i tiden då skolan var statlig och då lärarna skulle ha samma lön som riksdagsledamöterna. Då hade stolthet för yrket genomsyrat oss eftersom landet visar att vi är viktiga och behövs, och kanske hade vi fått mer respekt från föräldrarna. 

I nuläget är inställningen ofta "hur svårt kan det vara att vara lärare, alla har ju gått i skolan och lärt sig räkna och läsa". Jag har varit sjuk många gånger men tror inte att jag kan jobba som läkare för det. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...