Kliver jag tolv år tillbaka så minns jag allt. Under närmare 48 timmar så är minnet glasklart. Alltifrån det min moster messat mig om hur mamma mådde till vacumet efteråt. Jag minns varje cigarett jag fick tända åt henne, varje raspigt andetag och framförallt den dåliga behandling vi fick av personalen. Framförallt den manliga sjukskötaren. Han var verkligen på fel plats i livet. 

Men jag minns också lugnet, den fridfulla känslan när jag strök mamma över kinden kort efter att hon gått över till andra sidan. Jag är ännu i dag tacksam för det stöd och den hjälp min moster var för mig. Hon var så fantastisk under hela min mammas sjukdomstid. Jo, jag sörger min förlorade mor, min mormor sörjde en förlorad dotter. Men många glömmer nog hur smärtsamt det måste vara att mista en lillasyster. Så i dag har mina tankar varit lite extra med min moster. 

Under de tolv år som passerat har jag många gånger saknat mamma. Nästan dagligen. Det finns så mycket som jag vill berätta. Ännu mera jag vill fråga. Samtidigt är det väldigt mycket som jag är glad över att mamma slapp uppleva. Min skilsmässa, min separation, mina misslyckade relationer. Å andra sidan så är det massor som jag önskar att hon fått se. Att jag klarar mig på egna ben, att Tyra valt att gå i mammas fotspår och hon gör det exemplariskt. Och Elis som grundat väl och har så många valmöjligheter. Egentligen är det väl jag som skulle kunna vara hennes största besvikelse men jag vet att vi skulle ha pratat om det och då skulle hon förstå. 

Nästan alla kommer till den punkt då man mister sina föräldrar. Men jag känner nog att jag misste mina för tidigt. Jag hann inte riktigt med att få en vuxen relation till dem. Inom mig finns en sån stark känsla av att jag önskat att de visste hur det gick för mig. Mamma behöver veta att jag reder mig, jag klarar mig och jag är en helt ok mamma. Pappa behöver nog mera få veta att jag faktisk är stark nog att klara mig utan att luta mig mot nån man. 

Det som skulle ha glädjt min mamma mest är nog att Tyra är musikalisk och att hon väljer vårdyrket samt att hennes charmtroll är en fena på skolans alla ämnen o sen givetvis över att lillasyster och storebror numera är väldigt nära varandra. Min pappa hade nog myst lite extra över det faktum att Elis har samma dataminne som han, och att vi haft släktträff och att han så ofta omnämns här hemma. Sen så tror jag att både mamma och pappa hade älskat att jag hittat bästa Gittan och Nicke. Mina föräldrar är förmodligen otroligt tacksamma över att de har tagit sig an mig. Jag hade bara hört gott om dessa två innan jag själv mötte dem. Men ibland överträffar verkligheten dikten. De är underbara och jag förstår alla fina ord som mamma och pappa hade om dem. Mitt i all röra och sorg så hittade vi varandra och jag vann inte bara en vän utan även en syster. 

Att längta kan vara skönt. Att sakna liksaså. Men att sakna någon som aldrig nånsin kommer tillbaka är väldigt tungt. Alla dessa frågor jag har, alla funderingar, alla gånger jag faktiskt bara vill vara tyst och hålla min mamma i handen. Det är tungt. Jag vet att hon blev befriad från ett helvete men det händer lite då och då, att jag vill ha henne här. Jag vill hålla hennes hand. Stryka försiktigt över de svullna ådrorna. Lyssna till henne när hon berättar. Berättar om armbandet i guld som hennes första barnbarn ska ha, hur hon berättar om serviser, lampor, ringar mm. Min mamma visste vad hon ville och hon har vaarit väldigt duktig på att visa om det varit ok eller ej. 

Emmelanåt kan jag bli ledsen över att hon inte fick äta hela livets efterrätt. Det finns ju ett litet barnbarn hon aldrig mött. Jag är ändå helt övertygad om att hon hade älskat henne massvis.På något vis är det både sorgligt och fint. Att vi som följer därefter liksom sprider ut oss som en solfjäder. 

Mina färäldrar är mig så nära. Varje dag. I allt jag gör. Jag försöker dela det med mina barn och med alla som funnits i vår krets. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...