Jag kör ny metod för att hantera min kropp. Bejaka och acceptera. Hypermobilitet är mitt nya ord. Sådana är mina leder, överallt förutom i knäna. Trist nog så har min dotter detta också fast värre. Turligt nog kan jag redan nu ta med henne till en sjukgymnast så att hon får vetskap, träning och goda råd och kanske slipper hon samma kroniska smärta som jag har. Jag får nog tyvärr ge min kloka mormor rätt. Det var nog inget bra att just jag höll på med dynamisk yoga i över 10 år. Jag bara slet och dröm än värre i lederna. Medicinsk yoga hade varit bättre.

Det jag känner funkar fint just nu är att cykla. Jag har mindre ont i sittbenen så det går bra. Jag tar en tur på 2,5 km varje dag. I går blev det faktiskt två turer. Kimmo springer bredvid. Han älskar cykelpromenaderna. När jag säger att vi ska "gå ut" så blir alldeles till sig och numera springer han och ställer sig vid cykeln. Vilken skillnad. I höstas kunde han springa ut och kissa på den istället.

Jag tycker nog att jag är lite piggare den tid jag är vaken. Det beror nog på att jag sover bättre den tid jag verkligen sover. Allt vilande dagtid har det nästan fått bli ett slut på. Förutom dagen då jag somnade i vilsängen på jobbet och försov mig 25 minuter till en lektion. Pinsamt!

Det har varit bråda dagar hemma hos mig. Tyratösen ska ju konfirmeras i morgon och en hel del ska fixas inför den mottagningen. Jag ser verkligen fram emot det. Att vara omgiven av människor som jag älskar och bryr mig om ger så mycket kraft och stryka. När den här helgen är över så ska jag omigen ta ett par duster med flyttkartonger och slängsäckar. Det känns mest som en transportsträcka fram till juli. Jag vill liksom dit nu för att se hur det ska bli, på riktigt så att säga.

Jag försöker ändå sansa mig emellanåt och försöka att bara vara här och nu. Sitta på trappen och andas. Känna hur det känns när vinden sveper förbi eller lyssna till göken. Det är svårt för en så pass hastig människa som jag. De där mellanlägena finns inte riktigt utan jag verkar bara ha två poler. Av och på.... Just nu är på, på hugget utav bara den. Fredagsfeeling med fredagsfräckisstämning. Tjoho! Nu så händer det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...