Vilken fysisk pissdag det varit. Smärtan i sittbenen har morrat och grymtat åt mig hela dagen. Det onda i ländryggen har illvrålat och ätit sig in i min hjärna. Ont, ont, ont.... "Eh, va? Jobbar jag? Vilka elever ska jag hämta?" Smärtmonstret har väst i mitt öra "ta ungen med bästa sittbenen, kanske kan du klippa till o göra ett byte".

Stackars kollegor som får stå ut med ursammanhangshistorier och dålig tajming. Ibland bara ler de och jag undrar generat vad jag just sa, fast det minns jag inte alls. I dag orkade jag inte hela vägen fram. Vi jobbar till 16. Jag slutar undervisa 14.50 Men jag orkade inte gå på fortbildningen. Om sanningen ska fram hade jag redan planerat bort kursen och bokat tid för en laserbehandling. Redan på väg in till jobbet insåg jag att den här dagen kommer bli knepig. Jag ville inte vända och åka hem. Taktiken då är att ta 40 minuter i taget. En elev, en grupp, en rast i taget.

Kanske kan man säga att jag misslyckades i dag eftersom jag fick åka en timma tidigare men jag väljer att vända på steken. Jag lyckades tamejtusan att vara kvar under den viktigaste delen av vår verksamhet, den vi har med eleverna. Jag lyckades också, efter viss diskussion med massören, komma till laserbehandlingen. Tyvärr gör den inga underverk alls. Möjligen smärtlindrar den djupgående lasern mig en kort stund. Rent krasst så är morfintabletterna bra mycket mer effektfulla och väldigt mycket billigare. Fast det är tänkt att lasern ska lösa problemet inte bara lindra symtomen vilket pillrena gör.

Det är bara att inse, jag behöööver pillrena. Jag är beroende av dem. Iallafall om jag ska kunna jobba samtidigt som jag mår så här. Min egen läkare och jag var ganska överens om det men sen så dök ArgOlga upp. Jag var där i ett helt annat ärende och då så satte hon ner foten. "Det är beroendeframkallande". Jo tack, jag vet. Laga mig då. Inte fasen vill jag ha ont och inte fasen vill jag käka piller. "Sjukskriv dig då"...eh, hur ska jag då försörja mig? Ja, ja...den här historien har ju pågått ett tag. Fördelen är att jag blir himla bra på att hantera motgångar. Den dag jag blir blir frisk. Inte "om" utan "när" då jäklars i havet kommer inget kunna stoppa mig.

Efter en timma i badet är det nu dags och fly in i en annan värld. Med mina Vänner och Sheldon och Leonard. Lite senare kommer jag följa Erika och Patrik i Fjällbacka. Hur bra som helst! Och i morron tänker jag ta mig igenom dagen igen om så bara 40 minuter i taget.

 

Cissi

26 februari 2014 21:23

Du är så beundransvärd!!
Beundrar ditt GO Mia!
Kram fina du! Ses i sommar
Cissi

Mia

10 mars 2014 11:50

Tack, fina Cissi! Klart vi ses i sommar, på ett eller annat sätt. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...